Ljuset som lyser upp vår blindhet.
19:e söndagen efter trefalighet, 26/10 2025
Jag läste nyheterna lite extra noga för någon dag sedan och jag insåg igen att det är så mycket jag inte förstår. Det verkar så kaotiskt, som ett virrvarr som drar förbi, som en vind som ständigt blåser och det enda jag kan göra är att huka mig, hålla ut, andas, sköta mitt och hoppas att jag och det som är viktigt för mig inte ska drabbas allt för mycket.
Det är med den tanken i huvudet som jag går in i dagens evangelietext, hämtas från Johannes evangelium kapitel 9. Det är ett kapitel som är fyllt av förvirring och man ser inte så mycket av någon väldig trons kraft trots att denna söndags rubrik är ”Trons kraft”. Så, jag kommer inte att predika om trons kraft så mycket utan mer om att vara blind i sitt inre.
Jesus botar en man som varit blind sedan födseln och sen får vi möta alla möjliga olika reaktioner. Folk förstår inte. De börjar argumentera och bråka och hota varandra. De vågar inte tro på det de ser. En del håller så hårt fast i det de själva tycker och tänker är rätt att de helt måste bortförklara det som hänt, ja, till och med kalla det för ont.
Säger inte detta något om oss själva och den tid vi lever i? Det händer så mycket vi behöver förhålla oss till och det är svårt att hitta riktigt fast mark under fötterna. Vi är som blinda mitt i allt obegripligt som händer.
Den blinde mannen i vår text var blind sen födseln och Jesus gjorde verkligen ett under så att han kunde se med sina ögon. Jesus har makten att öppna blinda ögon och att han gjorde det där och då är ett tecken på att Jesus verkligen har den makten.
Det betyder inte att han gör så att alla som är synhandikappade börjar se perfekt igen. Gud tar inte bort all svaghet och sjukdom, varför vet vi inte och kan inte förstå. Men, att den blindfödde mannen fick sin syn tillbaka är ett tecken som visar vem Jesus är. Jesus är den som har makten att öppna blinda ögon.
Ja, Jesus är själv världens ljus för det ljuset viker mörkret. Så länge jag är världen är jag världens ljus sa Jesus och i Johannes evangelium 1:4-5 står det om att Jesus är människornas ljus och mörkret inte har övervunnit det.
Mörkret kan inte övervinna Jesu ljus.
Det är den tanken jag tänker att vi behöver ha med oss varje stund i vårt liv, där vi liksom famlar oss fram mitt i allt oförklarligt som händer.
Men, kanske är det så att vi behöver våga erkänna vår vilsenhet, erkänna att vi inte ser vår väg klart framåt. Vi kanske bär på svåra minnen som tynger ned oss och som gör oss skrämda. Kanske vi inte vågar, vi blir bundna när vi skulle behöva vara frimodiga och starka.
Kanske är vi som den blinde mannens föräldrar: De såg vad som hände med deras son. Men de vågade inte tala om det riktigt utan sköt över ansvaret till sonen: De sa att han var gammal nog, han kunde tala för sig själv. Sonen fick ta ansvaret, föräldrarna ville inte ta ställning, för de var rädda för att bli uteslutna ur synagogan. (Joh 9: 19-23)
Det var så kaotiskt runt dem och de var så rädda för vad som kunde hända att de inte orkade vara rakryggade och stå för det de visste var sant och så kan det vara för oss också ibland.
Jag tror att det är viktigt för oss att kännas vid hur blinda vi ibland kan vara, hur mycket vi inte förstår, hur mycket vi inte vågar, att vi ibland kanske till och med är så rädda att vi inte vågar stå upp för det vi vet är rätt.
Det är viktigt för att vi inte ska tro oss om att kunna lysa upp vårt eget liv själva. Vi kan inte förstå allt, vi har inte alla sammanhang och alla lösningar. Inser vi det så kan vi också släppa kravet på oss själva att ha full kontroll, för det är inte ett realistiskt krav!
Jag vet att det enda sättet för mig att verkligen kunna landa i mitt eget mörker, min egen oförmåga, min egen blindhet, det är att lyssna till Jesus när han säger att han är världens ljus och att mörkret inte har övervunnit det.
Jesu ljus är starkare än mitt och alla andras mörker. Jesus kan och vill öppna mina ögon så att jag ser det som jag behöver se för att leva mitt liv så som han ser att det är bäst för mig och det sammanhang jag lever i.
När jag läser om nyheternas kaos eller förtvivlar över allt oförklarligt i mitt eget liv kan jag få lita på att Jesus låter mig se och förstå det just jag behöver se och förstå. Jag behöver inte se och förstå alla orsaker och samband, inte ta in all världens olycka, inte ta ansvar för allt. Gjorde jag det skulle jag explodera eller bli helt handlingsförlamad. Jag får lita på att Jesus bär allt och att jag inte har ansvar för allt utan bara för det som Jesus öppnat mina ögon för. Just i det leder Jesus mig, och oss, och just där får vi lägga all vår omsorg och alla våra krafter och göra skillnad, men det orkar vi inte göra om förblindas av kaoset.
Vi får lita på att Jesus är ljuset, men kanske är Jesu ljus mer som en lykta som lyser upp just där man går än som en taklampa som lyser upp allt. För, om vi litar på att Jesus tar ansvar för helheten kan det till och med vara bra att vi inte ser mer än just det vi själva ska fokusera på och lita på att Jesus tar hand om allt annat.
Kan vi våga prova lita på att Jesus ger oss det ljus vi behöver och ger oss kraft att klara av det som är vår uppgift? Gör vi det då kan vi leva seende, utan att bli överväldigade. Då lever vi av trons kraft, som är Jesu egen kraft. Trons kraft handlar nämligen inte om att vi själva ska anstränga oss mer och mer för att tro starkare och starkare, utan om att lita på Jesus, slappna av och vila i honom, lita på att han är det ljus som gör oss seende och skingrar vårt mörker.
Giv oss o Herre, öppnade ögon.
Vi vill se Jesus, vidröra Honom.
Lär oss att lyssna,
höra Hans stämma.
Giv oss o Herre, öppnade ögon!
(Sång av Pelle Karlsson)
