Att döma eller inte, det är frågan!

Idag samlas vi runt ett tema som skär i oss, som knivar, i alla fall borde det skära i oss! Det är ett svårt ämne, men det handlar om en av de allra viktigaste aspekterna av vad det innebär att leva som kristen och i alla fall jag märker gång efter gång hur jag snubblar och faller. Det är nästan automatiskt, det är som att jag inte kan hindra det. Allt för ofta märker jag inte ens att jag gör det.

Det handlar om den blick vi ser på varandra med. Vad ser du och jag när vi ser på våra medmänniskor? Vad finns i vår blick?

Dagens tema handlar om att inte döma! Om att vara barmhärtig som vår himmelske Fader är barmhärtig. 

Barmhärtighet. Det är att se med goda ögon på den andre. Sådana är Jesu ögon när han ser på oss. Ser du hans blick? Hur han ser på dig? Med godhet, med värme, med förståelse, med barmhärtighet! Hans ögon utstrålar att han så gärna, gärna vill ha kontakt med dig, vem du än är, hur du än är, vad du än gjort eller inte gjort, vare sig du passar in eller inte. Den finns inget som du kan göra – eller inte göra – som skulle kunna få honom att inte se på dig med goda ögon!

Kan du ta in hans ögon när han ser på dig? Hans blick?

Det är den blicken han vill att vi ska se på varandra med och det är det han försöker lära oss när han undervisar oss idag. För, om vi vill vara hans lärjungar, hans efterföljare och vänner, då är det hans livsstil vi ska följa och efterlikna. 

Vi behöver tänka igenom och förstå vad han undervisar om och sen öva oss och öva oss igen till dess att våra gamla handlingsmönster långsamt släpper sitt grepp och vi förvandlats inifrån till att tänka och handla på det goda, barmhärtiga, raka och ärliga sätt som Jesus gjorde.

Det finns en tydlighet och en rakhet i Jesu sätt att handla. Han ljög inte. Han sa ifrån när han såg sådant som inte var rätt. Så, när han undervisar om att inte döma handlar det inte om att aldrig säga vad man tycker och tänker. När vi lär och övar oss i Jesu sätt att leva får vi öva oss i att säga vår åsikt och stå för det vi tycker är rätt och låta andra säga sin åsikt och stå för den, även om man tänker helt olika. ”Vad ni säger ska vara ja eller nej.” säger Jesus (Matteus evangelium 5:37)

Att leva ärligt och rakryggat, så vill Jesus lära oss att leva och att man kan göra det och fortfarande ha en god blick på den andre!

Att se med onda, kalla ögon på någon som inte tycker som jag eller handlar som jag, det är det som Jesus menar när han talar om att inte döma. Och Jesus undervisar mycket om det. En gång berättade han till exempel om en farisé och en tullindrivare. Farisén bad högt och frimodigt till Gud. Han tyckte att han själv var så bra och men att tullindrivaren vår dålig och han tackade Gud för att han inte var som tullindrivaren. Men, redan i den jämförelsen åkte farisén dit! När han dömde och bedömde den andre och fäste sin blick och tanke vid dennes fel, då åkte han dit. Då gjorde han det som jag så ofta gör och som det skär så i bröstet på mig när jag upptäcker det. Han tog sig rätten att bedöma, ja till och med fördöma en annan människa och allt för ofta gör jag det också.

Men, jag har ingen rätt att göra det! Ingen människa har någon som helst rätt att bedöma eller fördöma en annan människa.

Vår uppgift är att se med goda ögon på alla andra människor, hur de än är, vad de än gör. Och, om vi kan vara till hjälp för en annan människa genom att, med goda ögon, berätta vad vi tycker är rätt och fel, då ska vi göra det. Jesus talar om den lilla flisan i den andres öga som vi kan hjälpa till med att ta ut. Men, det viktigaste och största vi ska jobba med, det är allt det som inte är som det ska inuti oss själva. Det är det Jesus liknar vid en bjälke. Vi ska inte bry oss om andras fel, mer än absolut nödvändigt. Hela tiden kan vi ställa oss frågan: ”Är detta verkligen min sak eller ska jag släppa det?” 

Jesus sa: Döm inte så skall ni inte bli dömda.

Hellre fria än fälla säger ett ordspråk. Ett annat uttryck talar om att gå en dag i en annans mockasiner innan man uttalar sig.

Så, det vi behöver göra är att öva oss i att härma Jesu exempel och se med goda ögon på våra medmänniskor, alla, utan undantag. Vi får be Jesus om hjälp. Vi får be om att han ska ge oss sina goda, varma ögon och att han ska hjälpa oss med vår nästan automatiska reflex att döma ut andra som inte är som vi, inte tycker, tänker och agerar som vi vill att de ska göra. Ja, till och med de som motarbetar oss, som faktiskt tycker illa om oss eller vill skada oss, till och med dem vill Jesus att vi ska se på med godhet och barmhärtighet, jag till och med kärlek. 

Vårt liv blir inte tryggare och bättre för att vi tar oss rätten att rätta och korrigera andra. Det är faktiskt helt tvärt om. När vi dömer andra dömer vi samtidigt oss själva för risken är stor att vi också skulle kunna handla på samma sätt som de vi dömer ut. Så, när vi inte dömer blir vi inte heller själva dömda. När vi inte förklarar andra skyldiga blir vi inte heller förklarade skyldiga. När vi frikänner blir vi också själva frikända. 

Känn på det! I stället för att ha en dömande röst inuti oss som dömer och bedömer andra och som samtidigt dömer och bedömer oss själva får vi leva fria från dömandet och bedömandet, både gentemot andra och oss själva. Så, budskapet idag är att vi med Jesu hjälp mer och mer får öva oss i att leva ett liv i frihet, utan dom, bedömmande och fördömande. Det är verklig frihet och det är den Jesus vill leda oss in i. 

Så, låt oss vända oss till Jesus och be om hans hjälp. Låt oss be om hjälp att ta ut bjälken ur vårt eget öga. Ja, vi kan till och med behöva be om hjälp att upptäcka när vi dömer ut i stället för frikänner, för vi kan vara så vana vid det att det inte alls känns fel. Men, det är fel, det är destruktivt. Så, må det skära i våra inre när vi gör det, så att vi kan ta det till Jesu och be om hans hjälp att ändra oss. Det är Jesu vi vill följa, det är hans livsstil som vi vill ta efter, så låt oss, med hans hjälp ta upp kampen för att kunna vänja oss av med att döma och fördöma andra. 

Gode Gud, hjälp oss med detta. Amen. 

Text: Lukas evangeliet kapitel 6 vers 36-42
Predikan på fjärde söndagen efter trefaldighet
Av Jenny Persson