I Kristi grepp.
Min kusins son Jakob är pastor i en kyrka i Portland, Maine, i USA. För några veckor sedan kom immigrationspolisen, ICE, till hans stad och bilderna som vi ser i nyheterna från Minnesota utspelar sig i Portland också och berör hans kyrka direkt. Han skrev ett brev till sin församling och la ut det på FB. Han skrev bland annat så här:
Det har varit min bön att kyrkan i Maine skulle vara en ledstjärna för hopp, sanning, rättvisa och fred … Mitt mål är inte att berätta vilka politiska ståndpunkter du ska ha, utan att göra mitt bästa för att uppmuntra till enighet i bönen. Satan använder möjligheter som denna för att dela upp Herrens kyrka i vi och dem. Herren önskar att vi ska ha en större trohet till Honom än till vårt samhälle, parti eller nation, och ber att vi ska vara enade runt honom ensamma (Joh 17)
I sitt brev sätter han sen ord på det som händer och vad de som kristna och som församling behöver göra och tänka på i situationen.
Jag tänker på hans brev idag och på bilderna vi ser på nyheterna. Maskerade, våldsamma män som terroriserar civilbefolkningen på statens uppdrag. Människor som inte vågar gå ut och handla mat, människor som förs bort utan laglig anledning, En ledare som går klädd i kläder som liknar 30-talets nazister. Hat och våld och lögn, utan några spärrar, utan något förnuft.
Nu ska vi ställa allt detta bredvid texten från Salomos Vishet:
Du, Gud, älskar allt som finns till och avskyr ingenting av det du skapat, ty du skulle aldrig ha gett gestalt åt något du hatade. Hur skulle något ha kunnat bestå mot din vilja? Hur hade det kunnat bevaras om det inte hade kallats till liv av dig? Du skonar allt därför att det är ditt, du härskare som älskar allt levande. (Salomos vishet 11:24-12:1)
Gud är en Gud som älskar allt som finns. Allt. Utan undantag. Allt! Kan vi ta in den sanningen när vi är så medvetna om det besinningslösa våldet som sker just nu, i USA och på så många andra platser på vår jord?
Detta att Gud älskar alla var en så stor upptäckt i den tidiga kristna kyrkan att de kallade Gud för Gud, den människoälskande. Gud, den människoälskande, som älskade människorna ända in i döden, ända till korset. Han gav allt för oss, till och med sitt liv.
Kan vi ta in det? Berör sanningen om Guds kärlek till alla och allt våra hjärtan? Kan det vara det som vi tar in, det som vi fascineras av, det som vi låter uppfylla oss, det som vi låter oss formas av, i stället för våldets och hatets bilder?
Kan vi våga hålla fast vid att lögnens och hatets våld inte är sanningen? Det är godheten som är sanningen, inte ondskan!
Kan vi se vår sanna verklighet, både det som är fint och det som är svårt och kan vi ta in Guds kärlek till just den verkligheten? Kan vi låta Guds kärlek till verkligheten vara de glasögon som vi ser på tillvaron genom?
Och kan vi avsäga oss tron på att ondskan skulle vara större än godheten? Det är så lätt att tro på ondskan, men i Jesus Kristus är det godheten och kärleken vi tror på för Gud är starkare än allt annat!
Kan vi ta in det? Låta vår själ fyllas av det? Kan vi vila och finna vår klippfasta grund i Jesus Kristus, Gud den människoälskande?
Vill vi följa honom? Vilket handlingsmönster ger det i så fall oss? Inte hatets! Inte att få sin vilja igenom på andras bekostnad. Inte ta till våld i tanke, ord eller handling.
Det handlar i stället om att vara människoälskande i Jesu efterföljd. Att följa, härma, Jesu kärlek. Det är en kärlek som innefattar alla som tänker och tycker annorlunda än jag själv och som också innefattar hela naturen, allt som Gud har skapat.
Gud älskar inte när vi gör ont, när vi gör oss själva, andra eller naturen illa. Då går vi emot det han är, Gud den människoälskande. Men, Gud upphör aldrig att älska oss, vad vi än gör. Gud älskar även maskerade, våldsamma män, men han älskar inte våldet det gör. Att handla med våld är inte att följa Jesu kärlek.
För det är det som det handlar om, att följa Jesu kärlek. Paulus skriver mycket om det. I 2 Kor 5 skriver han om att Kristi kärlek inte lämnar honom något val.
Kristi kärlek lämnar honom inget val. Det är det att han förstått att Jesus Kristus är Gud den människoälskande som får honom att helt ändra perspektiv i livet. Han vill göra allt för Kristus, och vara med om att hjälpa människa efter människa att förstå och ta emot evangeliet. Alla behöver få kunna ta det till sig sanningen om Guds kärlek i Kristus Jesus. Paulus är beredd att ge allt för att följa Jesu kärlek och föra den vidare till andra. Han skriver i Filipperbrevet 3:
Allt sådant som var en vinst för mig har jag för Kristi skull kommit att räkna som en ren förlust. Ja, jag räknar faktiskt allt som en förlust jämfört med det som är långt mera värt, kunskapen om min herre Kristus Jesus. För hans skull har allt det andra förlorat sitt värde för mig. Jag kastar det på sophögen för att vinna Kristus och få leva i honom, inte med den rättfärdighet som lagen ger utan med den som kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som Gud ger åt dem som tror. Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse och dela hans lidanden, genom att bli lik honom i en död som hans – kanske jag då kan nå fram till uppståndelsen från de döda.
Tro inte att jag redan har nått detta eller redan har blivit fullkomlig. Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus har fått mig i sitt grepp. Bröder, jag menar inte att jag har det i min hand, men ett är säkert: jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus.
Vilken törst, vilken iver, vilken längtan, vilket driv. Han hade låtit sig gripas av Jesu kärlek och det gjorde något med hela hans liv. Han var bredd att ta konsekvenserna, ja till och med lida, fängslas, dödas, för detta att följa Jesu kärlek, vart den än förde honom, var det viktigaste i hans liv. Han visste att detta liv inte är allt, det finns ett mål, ett pris, där uppe, ett liv efter döden hemma hos Gud som ger livet här perspektiv. Vi är i Guds hand i liv, i död och i evighet.
För mig blir detta speciellt starkt just denna vecka när jag läste om en biskop i USA. Denne uppmanade sina pastorer att göra motstånd och protestera mot ICE och det orättfärdiga våldet och sa: Protestera, men se till att ni har era testamenten i ordning först. Till och med vita pastorer riskerar att utsättas för våld om de protesterar…
Som läget är nu för oss behöver vi oftast inte riskera livet när vi följer Jesu kärleks röst. Det handlar ofta om mindre, vardagliga saker, som att gå upp på morgonen när man inte har lust och uträtta det som dagen för med sig, med Jesu kärlek som ledstjärna. Det sker på många, många olika sätt. Varje handling vi gör är en möjlighet att följa Jesu kärlek. Vi får gå in i varje relation, i varje situation och där följa Jesu kärlek och om det någon gång kommer att krävas större offer av oss på grund av kärleken, då får vi i Jesu namn vara beredda att ge det offret, även om det kostar på. Så må Kristus Jesus få oss så tryggt och fast i sitt grepp att hans kärlek inte ger oss något val, annat än att följa den vart den än leder oss!
Predikan på septuagesima 1 februari 2026
Jenny Persson
