Vilan jag så väl behöver.
Predikan på 15 söndagen efter trefaldighet
Predikotext: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. 29Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. 30Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt. (Matteus evangelium 11:28-30)
Jesus sade: Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila. Åh, så väl jag behöver de orden när tröttheten faller över mig som en stor tyngd. Den kan komma veckorna efter en förkylning när kropp och sinne inte riktigt vill sätta fast igen fast febern har gått ner för länge sedan. Eller, när kvällarna blir mörkare och mörkare och hösten obönhörligen vänds i vinter och hela naturen förbereder sig för vila, men jag ska ändå fortsätta arbeta och vara lika aktiv som när sommarsolen fyller mig med ljus och energi. Eller, då, när svåra saker händer och all energi går åt till att klara av det som bara måste klaras av.
Det är som om ekvationen inte går ihop och bördan på mina axlar pressar ihop mig mer och mer. Så väl jag då behöver Jesu löfte att han både kan och vill skänka mig vila!
Någon sa att en av de allra viktigaste andliga övningar vi kan göra i vår stressade tid är att våga tillåta oss vilan. Är det då andligt att vila? Ja, det är det. Till och med Gud vilade från sitt arbete på den sjunde dagen, då när han skapade tillvaron. Vilar till och med Gud, hur ska vi då kunna tro att vi klarar oss utan den djupa, verkliga vila som ger kraften tillbaka till uttröttade kroppar och sinnen?
Jesus bryr sig om alla oss människor så oerhört mycket, han vet att vi behöver vilan och han vet också att vi har svårt att hitta den, att våra liv kan komma så i obalans att vi inte når den vila där energinivåerna kan fyllas på igen. Han bryr sig så oerhört mycket om oss att han till och med vill hjälpa oss med vår trötthet! Vilken fantastisk Gud vi har!
Men, vad är det Jesus säger mer? Ta på er mitt ok! Vad betyder det? Ett ok är ett utsnidat trästycke som man bär över axlarna för att kunna bära tunga hinkar lättare. Ett ok kan också vara gjort för två oxar så att de lättare kan dra den tunga plogen.
Så, det Jesus säger här är alltså att vi ska ta på oss hans ok, så blir det lättare att bära allt det som är tungt. Det är något som Jesus ger oss för att vårt liv ska bli lättare och han säger att hans ok är skonsamt och hans börda är lätt. Den börda han ber oss bära är inte tung, den är lätt. Den får oss att sänka axlarna och räta på ryggarna och andas ut ända djupt nere i magen.
Hans ok ger vila. Det var aldrig tänkt att vi skulle behöva bära våra bördor i egen kraft. Vi får låta våra bördor, falla vid Jesu fötter. Allt det som gör oss trötta, och böjda och ångestfyllda och rådlösa, allt det får vi lämna vid Jesu fötter och ta på oss Jesu ok och lära av honom som har ett milt och ödmjukt hjärta. Då ska vi finna vila för vår själ.
Åh, så jag behöver det när tröttheten och bördorna hotar att övermanna mig!
Men, vad var det Jesus säger? Vi ska tränga ytterligare lite djupare in i det han sa. Lär av mig sa han. Tord Fornberg, en bibellärare och teolog, ger oss en ledtråd till vad detta kan betyda. Han skriver i sin kommentar om hur det var på Jesu tid att oket var en vanlig bild för lagen. Man kunde säga om någon att denne tog på sig ”lagens ok”. Lagen, det är inte främst det vi tänker på som Svea rikes lag utan den handlar all kunskap om vem Gud är och vad Gud vill att vi människor ska göra. Det står så här om den i psaltaren:
97Vad jag älskar din lag!
Jag begrundar den dagen lång.
98Dina bud gör mig visare än min fiende,
de finns alltid hos mig.
99Jag äger mer vishet än alla mina lärare,
ty jag begrundar dina lagbud.
100Jag är klokare än de gamla,
ty jag följer dina befallningar.
101Det ondas väg beträder jag aldrig,
jag vill lyda ditt ord.
102Jag viker inte från dina lagar,
ty du ger mig undervisning.
103Vad ditt löfte är ljuvt för min gom,
det smakar sötare än honung!
104Av dina befallningar får jag förstånd,
därför hatar jag lögnens alla vägar. Ps 119: 97-104.
Så, lagen, kunskapen om Gud själv är något oerhört gott, ett ok som hjälper människan att leva gott och riktigt.
Nu säger Jesus att det är hans ok, hans undervisning, vi ska ta till oss och det är den som kommer att ge oss vila för vår själ! Det är ju han som är Gud. Så, det är när vi lär känna Jesus mer och mer som vi lär oss av honom hur vi ska leva våra liv på ett gott och riktigt vis.
Så, idag får vi ta till oss att Jesus verkligen vill och på riktigt lovar att hjälpa oss med våra bördor och ge oss vila för vår själ och att han själv visar oss hur det ska gå till.
När vi lär oss mer och mer om Jesu sätt att leva kommer våra liv att ändras i grunden. Vi lär oss det genom Bibelns ord och när vi samtalar med Jesus i bönen. Vi gör det också genom att vara tillsammans med andra kristna och dela våra erfarenheter av att leva tillsammans med Jesus med varandra.
Tack och lov behöver inte alla kunna och veta allt själva, vi får dela med oss av det vi förstått och ta emot av andra det de förstått och så kan vi växa närmare Jesus tillsammans och tillsammans förstå mer om hur Jesus vill att vi ska leva. Vi kommer mera rätt tillsammans, kommer längre, kommer djupare. Det går att vara solokristen, men det är svårt och vi kommer djupare tillsammans.
Det är också så att en del i att finna vila för sin själ är just att inte stå ensam. Vi är inte starka ensamma! Nu är det ju så att vi inte fysiskt kan luta oss mot Jesus, så därför behöver vi andra människor att luta oss mot. En del av den vila Jesus vill ge oss får vi av varandra, när vi rent konkret hjälper varandra med våra bördor. Du och jag får vara Jesu händer och fötter för andra människor och hjälpa dem att kunna vila, och vi får ta emot hjälp från andra som kan hjälpa oss att slappna av och vila.
Så, till och med detta med vila har att göra med gemenskapen! Allt i vårt kristenliv har att göra med gemenskap, och så beskrevs också den allra första församlingen som en gemenskap som lärde sig mer genom undervisningen, firade gudstjänst tillsammans och hjälpte varandra i det praktiska livet. (Apg. 4:32-35)
Det är också vår uppgift som kristna. Vi är en församling av Jesusföljare. Vi vill leva tillsammans med Jesus och med varandra. Vi vill komma till honom och söka den djupa vila som han vill ge oss och vi längtar efter att få komma nära honom och lära av honom han som har ett milt och ödmjukt hjärta och älskar oss så mycket att han till och med vill hjälpa oss att hitta vila för vår själ.
Jenny Persson 28/9 2025
