Lördagskvällen 24 augusti samlades en grupp till gudstjänst i missionskyrkan. Den inleddes med psalmen ”Gud för dig är allting klart”. Cecilia Strömberg tände ett ljus och läste parentationen efter Else Hörnsten-Flogér som varit en trogen medlem i många år. Därefter sjöng Cecilia ”Ditt ord är mina fötters lykta”. Inledningsordet hämtades ifrån Psaltaren 33:20-22. Alla fick sedan sjunga med i psalmen ”Blott i det öppna”. Kvällens gäst Johanna Sinclair, Mullsjö
utgick i sin predikan från Equmeniakyrkans alternativa kyrkoår där denna söndags tema är ”Växt och fördjupning”. Hon läste från Efesierbrevet 4:14-16. För att få växt i våra församlingar så behöver vi stärka vår gemenskap genom kärleksfull och ömsesidig inställning till varandra. Genom att använda allas olika gåvor för allas bästa så ska vi alla få växa och utvecklas tillsammans. För Johanna har det alltid varit viktigt med församling. Det har gett henne trygghet. Tron och församlingsgemenskapen har haft stor betydelse för henne. Det är skönt att ha en tro och ett fäste i livet både när det är ljust i livet men också i de mörka stunderna. Ett fäste som hjälper oss att stå stadigt, vilken väg vi ska gå så vi inte följer med på vad som helst. Vi får lyssna till Jesu röst. Vi ska vara öppna för att pröva vad som är Guds vilja och vad som är den rätta vägen. Vi får tillsammans läsa bibeln och fundera över hur ordet kan tolkas är viktigt. Vi ska vara ärliga och be om att anden leder oss rätt. I mötet med varandra får vi också utmanas och hålla fast vid Jesus och hans ord. En annan text som finns med för dagen är Johannes 16:5-15. Jesus talar här om den hjälpare som ska komma, den helige Anden. Genom att be till Anden om hjälp så får vi den ledning vi behöver för vår växt. I grundtexten används ett ord, Paraklet, benämning till försvarsadvokat. Anden är en sanningssägare som kommer för att vittna till Jesu fördel. Hjälparen ska visa världen vad synd, rättfärdighet och dom är. Bilden av Anden som en hjälpare, försvarsadvokat finns bara i Johannesevangeliet. När Jesus talar om stämningen som är mellan lärjungarna och världen, de måste hela tiden försvara sin tro och Anden är med där och hjälper dem trots motståndet de möter när de vittnar om Jesus. Anden är också en tröstare som vill trösta lärjungarna. Att ha både en försvarsadvokat och en tröstare känns tryggt. Med Andens hjälp kan vi trösta varandra. För att få växten så behöver vi bli försvarade och tröstade. Anden behövs i våra församlingar för att skapa en gemenskap med kärlek och en enhet. I Apostlagärningarna där det berättas om de första församlingarna är den helige Ande mycket framträdande. Lukas som är författare har ett stort intresse för hur evangeliet breds ut och kyrkan växer just genom den helige Ande. I Apostlagärningarna rivs muren mellan judar och hedningar och det berättas om hur Anden förenar dessa grupper. Anden förhindrar splittring i den unga kyrkan. Anden gavs till kyrkan för att det skulle vara möjligt för både män och kvinnor att vittna om Kristus. Det var flera profetior som uppfylldes som handlade om att uppmuntra och styrka församlingen. Guds Ande är intresserad av församlingarnas inre liv. Guds Ande styrkte, uppmuntrade och gav dem möjligt att kunna växa. Anden har än idag möjlighet att låta församlingarna växa. Att fördjupa vår tro är viktigt för att vi ska få en växt och utveckling. I Equmenia (vårt ungdomsförbund) finns en växa-tro-plan. Där finns fyra grunder: berättelser, relationer, upplevelser och delaktighet. För att kunna fördjupa sin tro behövs samtalen med andra, ta del av varandras berättelser, skapa relationer, för att dela upplevelser och att känna delaktighet. På så sätt får vi den växt och fördjupning vi behöver allihopa. Johanna avslutade predikan med en sångtext från Brukssånger, ”En liten bit himmel” skriven av Emma Karlsson.
Efter predikan sjöng Cecilia ”Trädet och grenen” och ”Vinträdet”. Därefter bad vi för våra böneämnen och sedan sjöng hon ”Morgonbön”. Gudstjänsten avslutades med psalmen ”Låt mig växa stilla” och Välsignelsen. Sedan delades fikagemenskapen och blombuketterna som prydde borden fick följa med mötesbesökarna hem.
