Ekumeniska veckan fortsatte med Maggans café på fredagen. Fikaborden stod uppdukade med bredda smörgåsar och tre sorters kakor. dryga 60-talet lät sig väl smaka och gemenskapen inleddes runt fikaborden.
Elisabeth Sjölund hälsade välkommen och Chorum Pastorum höll i dagens sång och musik. Många av sångerna kunde publiken sjunga med i. De började med ”Vilken vän vi har i Jesus” och ”Säg känner du det underbara namnet”. Nya kyrkoherden i Nordmalings församling kallades fram för att få presentera sig.
Hon är bosatt i Örnsköldsvik tillsammans med sin man och tre barn Lea, Jael och Levi. Jael är en av bibelns okända hjältinnor i Domarboken. Karin började i januari, det är många nya möten. Hon såg fram emot att få fira gudstjänsten på söndag och få lära känna församlingsborna. Hon har jobbat och varit verksam i Härnösands stift tidigare. Hon har känt att Nordmalingsborna varit välkomnande. Elisabeth Sjölund ställde en fråga till Karin om hon har någon speciell relation till någon av de gamla väckelsesångerna som kommer att sjungas. Pärleporten har hon sjungit mycket med sina studiekamrater och den blir man ju bara glad av.
De fortsatte sedan med ”Pärleporten”, ”Låt mig få höra om Jesus”, ”Det finns djup i Herrens godhet”, ”Jesus har makt” och ”Ovan där”.
Karin började sitt tal med ”Pelegrinos pax et bonum. Förr talade prästerna latin. Pelegrinos betyder pilgrim. Frid och allt gott! Pilgrimens hälsning som vi hälsar varandra med. Ovan där, Vi förstår hans vägar bättre ovan där. Ovan där samlas helgonen. Vi är på genomresa till det som kallas himlen. I hennes tidigare arbete var Karin pilgrimsadjunkt. Hennes uppgift var att jobba med pilgrim, en missionsstrategi. Vi som systerkyrkor måste tänka; Hur når vi människor. När vi sjunger alla nattvardspsalmerna som har ord och symboler som vi relaterar till, så måste vi tänka att det finns människor där ute där stororden har ingen klangbotten i en. Frälsning, försoning, salighet är tomma ord, det säger ingenting. Hur når vi då detta granskogsfolk? Svenskarna här är granskogsfolk. Folk säger att när jag vandrar ute i naturen så kan jag ana att min lilla berättelse hänger ihop med en större berättelse. Många säger att de vandrar i naturens katedral. Det är en utmaning hur vi når människor. De har samma behov av Gud. Många svenskar är religiösa analfabeter som inte kan de här orden. Vi behöver göra ett översättningsarbete och Karin vill ta med hennes erfarenheter från sitt tidigare arbete. Det trogna kyrkfolket hakar på och vill vandra. Det finns också de som inte varit i kyrkan på flera år och som tycker stegen är lite kortare. Ett kortare steg än att gå över tröskeln i kyrkan. Det har också kommit människor från systerkyrkor som varit med. Det är så berikande och höra vad andra tänkt under vandringen, dela tro och dela liv. Pilgrimen brukar börja sin vandring med orden ”Visa mig Herre din väg och gör mig villig att gå den”. Det är en vägledning både för vandringen men också för livet. Gör mig villig, rusta mig, ge mig tålamod, uthållighet, hopp eller vad jag nu behöver för att gå den vägen som jag är kallad att gå.
Chorum Pastorum fortsatte med sångerna ”Kärlek vid som oceaner”, Herre kär, tag min hand”, ”Jag skulle vilja våga tro” och ”Källa så klar”. Maggan önskade att samlingen skulle avslutas med ”Må din väg gå dig till mötes”
