Idag är det den tredje söndagen i påsktiden och denna söndags tema har jag alltid tyckt var extra spännande för mig personligen. För, på ett litet, litet sätt handlar den om mig! Själva ordet pastor betyder herde. Så, som pastor är jag en herde!
I första Petrusbrevet står det: Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet.
(1 Pet 5:2)
Den store herden, den gode herden, som allt i kyrkan handlar om, det är ju Jesus, ingen annan, så den här söndagen är ju Jesu söndag. Men, på ett litet, litet sätt handlar det om mig också. Både Jesus och församlingen har valt mig till att vara församlingens herde. Det känns märkligt att tänka på det och också allvarligt när jag tänker på hur Jesus också varnar för dåliga herdar som leder sin hjord fel, så att den skadas och blir skyddslös.
Herde var på Jesu tid en vanlig bild för ledare. Den som hade som uppgift att vara ledare kallades ofta för herde och de som de fått i uppdrag att leda var i den här bilden som deras får. När Jesus säger att han är den gode herden säger han alltså att han är den gode ledaren, den som vi tryggt kan följa.
Och så får jag stå här, med titeln pastor, herde. Det känns ganska absurt! Jag får vara en underherde trots all min brist och litenhet, en herde under den store, gode Herden Jesus. Det är konstigt att tänka på att det är så!
När Simon Petrus hade misslyckats totalt, han hade till och med förnekat att han ens kände Jesus, då frågar Jesus honom: Simon Petrus, älskar du mig? Simon svarade: Ja, Herre, du vet att jag har dig kär. Då sa Jesus till honom: Var en herde för mina får. (Johannes evangelium 21:16).
Jesus väljer inte sina herdar för att de är perfekta och felfria. Det är underherdarnas kärlek till honom, den verklige Herden, som betyder något. Utan den kärleken kan Herden inte ens försöka leda Jesu får. Utan den blir ingenting rätt. Jesu underherdars uppgift är nämligen inte att få sin egen vilja igenom och att alla andra ska lyda deras vilja. Uppgiften är inte heller att göra allting själv. Uppgiften är att hjälpa fåren att komma dit de ska, det vill säga till Jesus själv, genom liv och död ända in i evigheten. Det kan man inte om man inte älskar den verklige herden, Jesus själv.
Så, idag är det som herde jag läste bibeltexten för er och som herde jag berättar om Jesus och om Guds väg. Med mina klumpiga, ofullständiga ord får jag försöka ge er sådant som hjälper er och vi får alla lita på att den helige Ande tar mina klumpiga ord och gör dem till mat för våra själar på vår livsvandring tillsammans med Jesus. Som det står i 5 Mos 8:2: Människan lever inte bara av bröd utan av alla ord som utgår från Herren.
Jag tänker att Jesus själv är här i vår mitt och att vi alla omringar honom så där som folket gjorde i pelargången i templet jag läste om. Vår fråga nu blir: Vad vill du och jag fråga Jesus? Vi har alla olika saker vi vill fråga. Kanske du inte tror på honom, kanske du då skulle vilja fråga som människorna i texten jag läste: Jesus, hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias så säg det öppet. Är du den jag längtar efter så tala om det tydligt för mig!
Jag tänker att vi alla har den längtan ibland, att Jesus ska förklara sig tydligare, att vi ska se honom tydligare, att han ska hjälpa mer konkret med sådant vi behöver hjälp med. Ibland förstår vi honom helt enkelt inte och ibland kanske vi inte ens tycker att han är speciellt sympatisk. Det svar Jesus ger i vår text är att han ger sitt svar genom det han gör, genom hans handlingar. ”Gärningarna jag gör i min Fadersnamn vittnar om mig”, sa han.
Och, så säger han ord som kan låta hårda: Ni tror inte för att ni inte hör till mina får. Men, så är det ju! Riktiga får känner igen sin herdes röst och är tränade att bara följa den rösten, ingen annan. Så, om vi inte hör till Jesus, om vi inte är hans får, då är det klart att vi inte känner igen det Jesus gör och tror och förstår att just de handlingarna berättar om vem och vad Jesus är.
Så, känner du inte Jesus i ditt hjärta behöver du lära känna honom, ta steget, svara an på det rop, den känsla du har i ditt inre av att någon eller något kallar på dig. ”Kom till mig”, säger rösten. ”Dröj inte!” Det är Jesu egen röst som rör sig djupt inne i din längtan efter något du kanske inte ens vet namnet på. Ta steget och kom med i hela den stora skaran av människor som har Jesus som sina själars stora, goda herde. Säg till Jesus: ”Jag vill komma till dig. Ta emot mig. Hjälp mig”. Och ta sedan kontakt med någon här i kyrkan som du har förtroende för så hjälper den personen dig vidare.
Hela den stora skaran av människor, utan undantag, som har Jesus som sin själsstora, goda herde, de hör hans röst. När vi frågar Jesus de frågor vi bär på, då får vi ta mot de svar han ger och mycket ofta kommer svaret genom det han gör eller i de tankar och känslor vi får av honom. Svaret är inte alltid precis det vi ville ha och det är inte alltid enkelt att urskilja vad som är Jesu röst, men hans röst är alltid god och den leder oss rätt.
Vi ska leta svaret i det konkreta. Vi ska vara uppmärksamma på de goda saker människor gör för oss, på de tankar och känslor som har frid med sig – även om de ibland är jobbiga. Kanske vi blir hindrade, som om dörrar stängs för oss och vi får gå en annan väg än den vi trodde först. Jesus ger oss sin ledning och hjälp på många, många olika sätt. Jesus kan tala till oss genom allt som händer. Därför behöver vi öva oss på att uppmärksamma det som händer och urskilja vad han vill säga oss genom det som sker i våra liv.
Men, ändå, det är ibland svårt att urskilja vad Jesus gör. Kanske det inte har hänt så stora saker för mig på sistone. Kanske är jag själv så orolig och har det så pass kämpigt att jag inte riktigt ser klart. Det är då det är så viktigt att komma ihåg att vi är många i skaran av människor som har Jesus till Herde. Vi kan dela med varandra både våra frågor och vår förtröstan, allt det som vi upplevt av Jesu ledning i våra liv. Då har vi helt plötsligt inte bara våra egna små liv att bygga vår tro och vårt liv på, vi har förmånen att få ta emot vad andra har att berätta. Vi kan ibland tvivla på oss själva. Det kan vara svårt att vara kristen på egen hand och att alltid orka bära sin tro helt själv. Men, delar vi både våra frågor och vår trosvisshet med varandra blir vi starkare, stadigare, mer rotade och trygga. Det är som med elden – en ensam vedpinne slocknar lätt men flera tillsammans brinner mycket stadigare.
Bibeltext: Johannesevangeliet 10: 22-30
Predikan på 3 söndagen i påsktiden
Av Jenny Persson
