Väckelsemöte hemma hos mig?

Jag är av den uppfattningen att vi för att kunna se framåt, ofta behöver börja med att blicka bakåt. Förhoppningsvis kan vi lära oss något av det som varit, och på så vis slippa att göra om gårdagens misstag. Men historien bär också på rik kunskap, kanske behöver vi inte alltid uppfinna hjulet på nytt!

I vår församling har vi sedan länge hemgrupper. En av dem, bestående av ett 10-tal glada pensionärer, har fått det finska namnet Tulikivi. Det syftar på den täljstenskamin som finns i det vardagsrum där gruppen brukar samlas. Om du har eldat i en sådan någon gång så vet du att värmen finns kvar i stenen långt efter att brasan har brunnit ut. Eftervärmen är det som definierar gemenskapen i hemgruppen.

Under väckelsen i Europa på 1700-talet blev det latinska uttrycket ecclesiolae in ecclesia centralt. Fritt översatt ”Lilla kyrkan inom kyrkan”. Även vår rörelse började med samma tanke i väckelsens konventiklar. Jag tror att den lilla livsnära gemenskapen där vi får dela tron på Jesus i bön, bibelläsning och kring kaffepannan är vägen framåt för oss som kyrka. Jesus sa att den som är trogen i det lilla också ska anförtros mycket. Därför behöver också växten i kyrkan börja i den lilla gemenskapen. Det var ju så väckelsen, likt elden i en kamin, en gång tog fart. Nu behöver vi blåsa nytt liv i glöden. Än finns det gott om eftervärme att samlas i till bön och kaffedrickande!

Niklas Levin

• Dela