Sommarhälsning

Nu är sommaren åter igen här. I skrivande stund med en näst intill obekväm värme. Det är märkligt det där, vi kämpar oss igenom den kalla årstiden och längtar efter värmen, och när den väl kommer så längtar vi åter igen till kylan och att svalka oss… Det är något särskilt med svenskar och väder. Oavsett vart vi kommer i landet så kan man alltid inleda en konversation med en främling om väder och vind. Väder och hur vi står ut i värmen är sådär lagom personligt att prata om. Lagom är för övrigt ett ord som bara finns på svenska sägs det.

Under våren som gått har en ekumenisk grupp i kyrkan, på initiativ av församlingens klimatgrupp, träffats och pratat om boken God Jord – och ett hållbart liv. I den boken blir det tydligt att väder och klimat är två olika saker. Klimatet kan värmas upp och förändras utan att vädret på varje plats blir soligare. Snarare är konsekvensen av klimatförändringarna att vädret blir mer extremt. Mer regn på vissa platser och mer torka på andra. Vi nås ständigt av rapporter om nya värmerekord på olika platser i vår värld.

Jag reflekterar över hur maktlös man kan känna sig inför det som just nu sker med vår planet. Inte minst många unga känner stor oro för hur världen ska se ut i framtiden. Jag reflekterar också över att i det sociala spelet oss svenskar emellan är det också skillnad på frågan om väder och klimat. Vi pratar gärna om väderprognoser men att prata om forskarnas klimatprognoser eller om hur vi bäst ska möta klimatproblemen är inte lika självklart.

Finns det en risk att ordet lagom begränsar vad vi pratar om? Är klimatet och vilka lösningar vi förordar helt enkelt för privat att dela i vardagen? Borde inte klimatet vara det mest allmänmänskliga och globala vi kan prata om, det påverkar ju oss alla! Eftersom jag är pastor så drar jag direkt en parallell till tron på Jesus. Hur privat är den frågan? Hur privat är tron på Gud, den Gud som finns överallt och känner varje människa. Är kristen tro privat och lagom eller är den allmänmänsklig och global? Borde inte nyfikna och icke dömande frågor om tro vara det mest allmänna som vi människor kan prata om?

Min bön och min längtan är att vår församling ska få vara en plats där vi frimodigt får samtala om tron och livet som det verkligen är. Att alla som kommer till vår kyrka möts av genuin nyfikenhet och generositet, där oliktänkande får ses som en tillgång. Vår gemenskap håller för det, för kyrkan är inte en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap där tron på Jesus får vara vårt gemensamma centrum. Jag ber om att vår församling ska fortsätta att välkomna människor i alla livets väder, både den som för tillfället vandrar i solsken eller just nu går genom ett stormregn. Jag ber om att det hopp som finns i Jesus Kristus, som gör att vi inte behöver känna maktlöshet, ska få påverka klimatet i vår gemenskap så att vi med Guds nåd kan sprida det hoppet vidare i vår bygd.

Med önskan om en välsignad sommar!

Niklas Levin

• Dela