Gudsrikeskulturen mitt ibland oss

Det fnissas och skrattas i lektionssalen på Apg29 i Thailand. Alla tycker det är roligt att få adressera sådant som vi tycker är konstigt med varandras kulturer och vanor. Vi sitter i ett utomhuskapell iordningställt till skolsal. Regnet smattrar mot plåttaket och fast det inte finns några väggar på byggnaden så är det varmt. Fläktarna snurrar i taket och vi lyssnar till vår pastor och lärare Asher från Indien som inleder lektionen ”tanken är att vi ska få ställa alla frågor vi har om varandras vanor och kulturer, sånt vi funderat på och irriterat oss över de senaste veckorna” förklarar han.

En Thailändsk kille räcker upp handen och ställer den första frågan, ”Ni från väst, varför borstar ni tänderna efter att ni ätit frukost och inte direkt när ni vaknar?” Alla asiater på skolan skrattar, som om vårt sätt att borsta tänderna vore det konstigaste i världen. Vi svenskar ser på varandra i förvåning. Vad menar han? Det är väl självklart att man borstar tänderna efter att man ätit frukost, eller?

En svensk tjej är nyfiken på varför de thailändska studenterna byter sängar med varandra i sovsalen mellan nätterna. Alla svenskar har tydligt bestämda platser men thailändarna byter sängplatser med varandra från kväll till kväll. För en svensk finns det få saker som är så ”heliga” som sängen. På sin höjd kanske man vilar uppe på en bekants överkast men inte kryper vi ner i någons säng utan att först byta lakan. En thailändsk tjej svarar helt oförstående ”med vi är ju en familj, vi har olika bakgrunder men här har vi blivit som syskon.”

Den där lektionen lärde jag mig mycket. Dels om andra kulturer och tankesätt men främst av det som pastor Asher avslutade lektionen med att berätta. Han förklarade att ett av målen på en Apg29 skola är att forma en Gudsrikeskultur. Eleverna på skolan ska inte anpassas till en svensk kultur eller en thailändsk, indisk eller en amerikansk kultur. Målet är att skapa en ny sorts kultur formad av idealen och längtan efter Guds rike. Och faktum är att det borde vara målet för kyrkan i alla tider och i alla sammanhang. Att lokala församlingar formas efter det rike som vi med Jesu egna ord ber om ska utbreda sig på jorden så som i himlen. Hur formar vi en lokal församlingskultur som inte först och främst präglas av att vi finns i Sverige eller av att vi tillhör Equmeniakyrkan? Hur formar vi en församlingsgemenskap där många människor ifrån olika kristna sammanhang, med olika kulturell bakgrund och i olika generationer kan känna sig som hemma och där vi lika självklart som min thailändska väninna kan säga till alla som tror på Jesus Kristus här i Ockelbo ”vi är en familj… vi har blivit som syskon.”

Niklas Levin

• Dela