Onsdagskvällens missionsafton inleddes med psalmen ”På en avlägsen höjd”. Cecilia Strömberg läste från Psaltaren 130 till inledningsord. En grupp från Frälsningsarmén i Umeå gästade oss den här kvällen.
De inledde med sången ”Låt mig få höra om Jesus”. Anders läste från Markus 1:16-18. Sången som de sedan skulle sjunga skulle kunnat vara skriven av lärjungen Petrus. Han var med på Gennesarets sjö och fick se fiskare kasta ut näten och hur de drog in fångsten. Anders och Carita sjöng sången ”Ditt Gennesaret”. Därefter sjöng de sången ”Vi gå hand i hand”. Solveig Carlberg berättade om när hon blev frälst efter ett liv med alkoholmissbruk. Livet var en kamp men pengar fanns till alkohol. Nu ser hon uppåt och framåt och hon längtar att få möta sin frälsare. Hon hjälper till litegrann med Frälsningsarméns utpost i Holmsund. Det var en kvinna som skulle hjälpa henne och stötta henne i arbetet. Men hon blev sjuk och där stod Solveig ensam. Hon var nervös och funderade hur hon skulle klara det. Men så kom Ulla-Britt Johannesson och hjälpte henne i 3 månader. Hon hade aldrig hållit en andakt, aldrig planerat någonting. Men hon överlämnade allt till Herren och han hjälpte henne. Hon har fått se många blivit frälsta i Holmsund. Hon kände rösten som sa: Gör inte bort dig, gör inte bort dig. Hon tänkte att nu har jag gjort bort mig tillräckligt. Men till slut fick hon mod och sa till en kvinna: Får jag be för dig? Vill du inte bli frälst. Och då tänker hon: Vi behöver inte slå bibeln i huvudet på dem. Vad har vi för grannar och vänner som vi kan säga och erbjuda dem: Får jag be för dig? Vill du bli frälst? Därefter sjöngs sången ”O hur saligt att få vandra”. Därefter sjöng systrarna Ann-Katrin och Britt-Marie sången ”Maria”. Vi har inte så lätt att varva ner och sätta oss ned. Den sången handlar om Maria som satte sig ned vid Jesu fötter. Sedan sjöng de sången ”Värdig är du” skriven av Arnold Börud.
Per-Erik Pekka) Jonsson delade ordet men började med att presentera sig. Bodde i Kasamark några år när han var barn. Nu är han pensionär. Han börjar alltid morgonen med bön. Han gillar att cykla och köra mountainbike på skogsvägar. Vem är vårt hopp? Det finns inget annat hopp än Jesus Kristus. Det finns människor i världen som ska förmedla fredsbudskapet men det klarar de inte av. Det enda hopp vi har är vår Frälsare Jesus Kristus. Har vi Jesus har vi hoppet. När vi läser ordet, bibeln, låt ordet komma in i hjärtat. 1 Petrus 1:3-4. Vi har ett arv i himmelen. Jakob1:18. Inför Gud är vi förstlingsfrukten. Den ska tydligen vara bäst. Gud älskar oss i överflöd. Det handlar inte om ekonomi utan det himmelska land som ligger förberett åt oss. Vi har ett arv som väntar på oss. Det himmelska landet är ointaget och oövervinnligt. Det står där för evigt. Jordiska länder kan smutsas ner av synd och av ondska men inget kan orena det himmelska landet, det vi väntar på. Jordiska länder kan drabbas av torka, missväxt, ekonomiska svårigheter och hungersnöd, vi lever i det nu. När man läser om det himmelska landet i bibeln så får vi en längtan dit. Nästan varje morgon lyssnar Pekka på en cd som hans svärmor och svärfar spelat in, en sång om det himmelska landet. Det var sånger som fick en att vakna. Världens riken kan darra och vackla och vår egen tillvara kan skaka och allt vad vi har kan falla. Men det himmelska landet förblir säkrat av Gud själv. Det arvet är ett levande hopp som får oss kristna att inte tappa modet. Även bland kristna sitter vi och håller på och tappar modet, tittar på dumburken och blir lite småbedrövad. Vi blir oroliga och förlorar nästan tron. Forskarna säger att när man inte har tron och är orolig kan man inte verka själv. Hoppet måste finnas där. Finns det inget hopp blir det svårt att leva. Gud har makten att bevara oss till den dag vi får del av det här arvet. 1 Petrus 1:5. Att kämpa själv håller inte alltjämt, men med Guds makt skall han bevara oss. Problemet i våra liv är många gånger att vi förtröstar på mycket annat som finns, vi ställer på tillit till materiella delar, pengar. Men det kommer inte att bestå i längden. Matteus 6:19-31. Vi måste ständigt leda våra hjärtan tillbaka till den ende som kan ge oss den trösten och möjligheten. Vi måste ge Herren vår tid, han vill ha våra böner, vår ödmjukhet. Han vill så gärna ta hand om oss. 1 Timoteus 6:12. Vi är utvalda av Gud. Den dag du böjde ditt hjärta för Gud blev du barn till honom. Att hoppas är en frukt av tron. Utan tro finns inget hopp. Tron kommer först och sedan hoppet. Romarbrevet 4:18-20 Gud har makt att bevara oss. Vill vi det? Vill vi ha den möjligheten eller vill vi gå vår egen väg. Hebreerbrevet 11:1. Vi ska inte låta berg komma i vägen för oss. Vi ska vara som Abraham. Vi ska vara övertygad om att Gud har hört våra böner och att han vill hjälpa oss i det hemland och det arv som vi har i himlen. Vi har sökt vår tillflykt till Gud och vi ska hålla fast vid Gud. Vi äger hopp genom Jesus Kristus. Jesus betyder vår frälsning och räddning och inger hopp. Romarbrevet 10:13. Hebreerbrevet 6:17-19 Han jämförde med ett stort segelfartyg. När det blåser upp och blir storm kan du inte få båten att stå still på samma plats om du inte kastar ankaret, på en fast grund. Jesus Kristus är vår fasta grund. Vårt sinne skyddas av vapenrustningen som det står i efesierbrevet. Vi ska ha Jesus som navigerar oss. Vi är förbundna med ett rep eller kedja. Vi står på fast grund och vi är på väg hem och får ta del av arvet.
Efter predikan sjöngs Carl Bobergs kända psalm; ”O store Gud”. Ann-Katrin delade lite fakta om psalmen. Mötet avslutades med bön och Välsignelsen som sjöngs. Eiron Flogér var kvällens inbjudare och han hade dukat fikabordet med tre sorters hembakade matbröd. Samtalen fortsatte vid fikaborden.
