Längtan

EN känsla av helighet infinner sig en dag som denna, då snön faller och klär, den annars så grådaskiga, omgivningen i rena vita kläder. Jag kör bilen med viss vördnad idag, liksom för att inte fläcka naturens vita manteln…Snön lyser upp mitt sinne!

Denna ständiga längtan efter ljus. Så länge dagarna mörknade så tände vi ljus för att bryta det tunga och tröttande. Nu har vintersolståndet passerat och dagarnas ljusa period förlängs. Genast spirar längtan efter vårens varma ljus och färger. Fåglarna hjälper till och sjunger längtans melodier, förmodligen handlar det om kärlek.

När jag känner mig fortsatt håglös efter höstens dimridåer nynnar jag på ungdomstidens visor. Till exempel; ”Jag vill som en blomma stark, växa tyst igenom asfaltsvägens hårda mark och slå ut i blom…”

”Och livet var människornas ljus” skriver Johannes, evangelisten. Det är inte bara romantiska känslor som hägrar. Det är detta att få leva rakt igenom alla möjliga motstånd, få se ljuset eller meningen, att känna lust i att ”blomma”, just för att ljuset lockar fram viljan att bli någon annans glädje. Det är då lever man.

Gräfsnäskyrkan är en mötesplats där vi hoppas att ljuset föder nytt liv och får frukter att mogna. Där är i alla fall en plats för den som längtar.

Gudstjänster och möten av olika slag planeras och annonseras allt eftersom. Särskilt vill jag nämna om en serie bibelkvällar med försök till förklaringar och samtal omkring ”stororden” i den kristna tron. Ord som kanske har blivit gåtfulla och ibland obegripliga, men likväl rymmer ett liv som förmodligen de flesta längtar efter. Jag tänker på; Rättfärdighet, Helgelse, Nåd, Försoning, Frälsning. När vi möts för att tala öppet om det angelägna och ber längtande tillsammans. Då tror jag att livet blir ljus…som hjälper oss att växa. Välkommen!

/Bertil Carlsson