Pastorn har ordet
Publicerat 3 december, 2017
Observera
Denna text publicerades första gången den 3 december, 2017. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

ETT PARADIS I VINTERMÖRKRET?!
Tro det eller ej, men vi närmar oss ännu en jul. Denna högtid som nu för tiden, börjar ge avtryck i affärerna redan i oktober. Denna högtid som får många föräldrar att se i kors, bara de tänker på alla luciafester, julavslutningar och julklappsinköp som ska hinnas med. Och så oron hos dem som inte vet om de har någon att fira jul med detta år eller stressen hos dem som inte vet hur de ska hinna med alla, som vill umgås just under de få juldagarna .
Så dubbelt. Så mycket oro, stress och upptrissade förväntningar. Samtidigt så mycket god vilja och äkta längtan efter gemenskap och längtan efter ett helt och gott liv, ja, längtan efter att få skapa ett litet paradis mitt i vintermörkret. Och det är sannerligen inget fel i den längtan. Den stämmer väl överens med Guds tanke om oss alla, bara det inte blir för mycket av dessa ”måsten”. Bara vi inte utestänger det verkliga livet, så att våra egna skavanker måste gömmas undan eller så att dom som har svårt att passa in i guldglittret inte ryms i vårt julparadis.
Jag har hittat, en för mig, ny sång med text av Åsa Bryhagen;
”Du kom inte hit för att bli hyllad och stor,
du kom för att vara där de fattiga bor.
Du kom inte hit för att trona i palats,
du kom för att ta den minstes plats!
Du lilla Jesusbarn, vi tar emot dig.
Du lilla Jesusbarn, vi tar emot.
Minst av alla är du ändå Gud.
Minst av alla är du ändå Gud.”
Och jag tänker; Du lilla Jesusbarn, Du som ser på mig och denna värld med din kärleksfulla evighetsblick, hjälp oss att vara med och skapa en glimt av paradiset, öppet för dom som behöver det, öppet för livet och öppet för Din närvaro och frid, mitt i vintermörkrets alla helger, men också mitt i det alldeles
vanliga.
Med önskan om en advents- och jultid, men också en vardag, som innehåller lite av det vi djupast längtar efter och behöver!
Ammi Floberg