I huvudet på diakonen

Vi hade flyttat till ett radhus i Tuve jag och min man. Det blev dags att byta golv i delar av huset och vi fick tag på ett andrasorterings björkgolv. Priset var så lågt att vi kunde köpa många plankor. Vi började lägga golvet, och sorterade fram de ljusaste brädorna utan kvistar och blåröta. De överblivna planken hamnade i en hög för sig. Vi var väldigt nöjda med resultatet. Det blev ett ljust och fint golv.
Den utsorterade högen blev ganska stor. Vi mätte och räknade och kom fram till att det räckte till ett rum till. När även det rummet var klart kunde vi konstatera att vi fick ett ännu vackrare golv. Kvistar och skiftningar gav helt annat liv åt hela rummet. Det vi från början sorterade bort stod för det sköna och vackra.
Ibland får vi människor för oss att likheter är viktigare än olikheter i strävan efter ett enklare liv. Men redan i skapelsen lade Gud ner olikheter i oss människor och i allt det skapade. Det är originalen och det speciella som skapar skönhet.
Precis så är det i Guds församling. När vi vågar låta mångfalden finnas blir vi en tilldragande gemenskap som reflekterar Guds skaparglädje.
Låt oss därför uppmuntra och glädja oss åt varandras olikheter.
Elisabeth Denison

• Dela