I huvudet på diakonen

Observera

Denna text publicerades första gången den 11 mars, 2019. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

När våra barn växte upp var vårt köksbord ofta belamrat med skolböcker och läxor. Trots att båda barnen hade skrivbord i sina rum var det i köket de ville sitta. Jag förstår dem. Köket är ofta hemmets hjärta och där finns nästan alltid någon. Mitt i matlagning eller bakning finns någon minut då och då över för att hjälpa till med ett mattetal eller en och annan glosa på engelska. Det är också runt matbordet vi har chans att dela dagens upplevelser och där samtalet ibland kommer lite längre än till det vardagliga.
I vår kyrka har köket en central plats, vid sidan av kyrksalen där vi firar våra gudstjänster. Tack vare köket kan vi bjuda till goda samtal runt mat eller fika och i samband med måltider får vi dela varandras liv och funderingar.
När Jesus mötte Sackaios, som satt uppflugen i ett träd och tittade på avstånd, ropade han inte ”kom ner Sackaios så jag får predika för dig” utan han sa: ”kom ner jag vill äta tillsammans med dig”. Det blev en förvandlande måltid där Sackaios vände om och fick en ny inriktning i livet som inte bara påverkade honom själv utan hela omgivningen.
Om vi låter Jesus finnas med som den osynlige gästen vid våra matbord hemma och i kyrkan kan samma omvändelse hända även idag. Gemenskap i Jesu namn är läkande och helande.
När vi under detta år börjar renovera vårt kök i kyrkan är det inte för att vi vill ha det bekvämare eller mer stylat. Vi vill ge goda förutsättning till möten där gemenskap växer med varandra och med Jesus. Där spelar ofta ett kök och ett matbord en viktig roll.
Elisabeth Denison