Pastorn har ordet

Observera

Denna text publicerades första gången den 9 juni, 2019. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Låt oss öva oss i förundran!

Att vi finns till, att världen finns till – det är ändå förunderligt och märkligt. Att jag får vara med om en sommar till, när nätterna är ljusa, när björkarna står ljusgröna och doftar så där speciellt efter regnet, ännu en sommar med svensk färskpotatis och prästkragar i vägdiket, det är stort. Klyschigt? Kanske, men jag tror att Livet i dess stora rikedom väcker förundran hos oss, om vi tar oss tid att ta in det och låter oss beröras av allt levande omkring oss – natur, djur och människor, ja, skapelsen. Små fågelungar som piper i fågelholken, ett spädbarns första leende eller en fårad kind hos en riktig gammal människa – vad vackert det är! Detta betyder inte att livet alltid är enkelt. Nej, det kan vara rent av fult och fasansfullt och att blunda för den sidan av livet är inget jag förordar. Visst kan vi behöva skydda oss från all världens ondska ibland, men lösningen är inte att sticka huvudet i sanden. Jag tror mer på att finnas till för varandra, att lyssna och stötta varandra, att arbeta på förändring och att också mitt i det svåra, be om nåden att kunna förundras och vända vår blick, mot det goda och vackra.
Förundran är en konst och samtidigt något djupt mänskligt, en gåva som Skaparen lagt i våra hjärtan och jag tror faktiskt att man kan öva sig i förundran, förundran över både skapelse och Skaparen. Förundran – som kan mogna till förnöjsamhet, förändring och förtröstan. Något vi behöver i vår hektiska och lite ytliga tid. Så låt oss ta oss tid att öva oss i förundran, denna sommar, förundran över att vi och världen finns till! En skön sommar, full av förundran önskar jag oss alla!

Ammi Floberg