Pastorn har ordet – midsommar

Bekymmerslöshet

Bibeltext: Matt.6:25-30

Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga?”

Bekymra er inte så mycket! Säger Jesus i dagens berättelse. Se på fåglarna och blommorna runt omkring er, se hur självklart de lever…dom håller inte på att bekymra sig…. Det låter ju skönt och vackert, men vad menar Jesus egentligen?

Ska vi slå oss ner i närmaste hängmatta och vänta på att Gud själv kommer och stoppar maten i munnen på oss? Ska vi alla sätta oss med armarna i kors och låta Gud fixa till den här världen, så slipper vi bry oss?  Eller är det nånting annat Jesus vill ha sagt?

En del av er har stött på Martin Lönnebos ”Frälsarkrans”. Där finns bl.a. den blå  bekymmerslöshetspärlan. Pärlan som liksom dagens text berättar om att det mest förundransvärda är att vi finns till, att någonting över huvud taget finns till och att hela tillvaron bärs upp, inte av oss och våra ansträngningar, utan av någon annan.

Gud och livet pulserar genom hela skapelsen och håller allting uppe. Livet är inget vi åstadkommer. Det kommer till oss som en gåva, det är nåd, brukar vi säga i kyrkan. Vi får vila i att någon annan ytterst bär oss och våra liv, vila i att vi är utvalda och älskade, utan att vi anstränger oss och visar upp våra bästa sidor eller presterar en massa bra saker…

Och ändå kan en sån här text kanske kännas som en börda… ”Bekymra er inte så mycket!” För oss som har lätt för att bekymra oss och oroa oss för än det ena och än det andra, kan denna maning kännas som ytterligare något som vi inte klarar av att leva upp till. Men då måste vi förstå att dessa ord inte är en hurtig uppmaning eller befallning som man måste följa för att vara en sann kristen, Jesu ord är ju menade som befrielse, en möjlighet att slippa ödsla så mycket kraft o tid på oro och bekymmer som ändå inte förändrar eller förnyar, utan bara tär… Orden är ett försök att hjälpa oss att lyfta blicken från oss själva och från det som kanske inte alltid är så viktigt.

Men visst kan bekymmer och oro ibland vara högst befogad. Den kan tom. vara nödvändig och viktig och en positiv drivkraft till förändring och vara sprungen ut omsorg om andra och skapelsen. Samtidigt kan oro och bekymmer var överdrivna, ta kraft och energi från viktigare saker och inte alls handla om väsentligheter, om vi tänker efter. Ibland tar också den befogade oron för stor plats och liksom tränger undan glädjen, kärleken och friden som vi så väl behöver för ett gott liv, för ett liv som orkar ha omsorg om vår nästa och om vår värld, om skapelsen.

Den blå bekymmerslöshetpärlan handlar inte om att frånsäga sig sitt ansvar och strunta i andra, men det handlar om att ta vara på nuet, istället för att leva så många år i förväg. Att inte behöva ha garantier för allt och inte ha så mycket i väskan att vi inte orkar leva.

Det handlar om att kunna ha tillit till livet och till den Gud som bär hela kosmos i sin famn. Kanske kommer vi att få fler verkliga bekymmer, men färre inbillade. Och jag tror att det framför allt är dessa inbillade bekymmer som Jesus vill befria oss ifrån. Men även för de befogade bekymmer som tynger oss till marken och tar vår livsglädje och kraft ifrån oss.

Själv behöver jag bli befriad, inte minst från många inbillade bekymmer och jag tror inte att jag är helt ensam.

Bekymmerslöshetspärlan handlar alltså bl.a.om att lyfta blicken och kunna se bort från oväsentligheter och få mod att kraft att ta itu med väsentligheter, men också om att vila i att någon annan ytterst bär oss och våra liv, på riktigt. Och att hela tillvaron bärs upp, inte av oss och våra ansträngningar, utan av Gud, Skaparen, Befriaren och Livgiverskan. Låt oss öva oss på denna bekymmerslöshet i sommar!

                                                                                                   Amen.