Oktoberhälsning

Hej församlingsmedlemmar och vänner av Dals-Eds missionsförsamling!

Det har blivit oktober och det känns verkligen att hösten är här. Marie, min fru sa när vi gick ut till bilen från ett möte i går kväll att nu kan vi nog definitivt säga att sommaren är över, och jag tror vi får ge henne rätt i det. 😊 

Det är särskilt två saker som ligger på mitt hjärta när jag i dag skriver det här höstbrevet till dig. Det första handlar om våra vänner som har kommit hit till Ed från kriget i Ukraina. Jag tycker inte att vi som samhälle har gjort nog för att hjälpa dem. Det handlar om att ge dem rätt till SFI och möjligheten att lära sig svenska, något som är oerhört viktigt för att finna sig till rätta i ett nytt land och en ny kultur. Jag är glad och tacksam över att ABF nu ger en förenklad undervisning och att fler av våra vänner kommer till språkcafét i vår kyrka varje onsdag kl 13-15.  

Samtidigt arbetar jag med kommunens politiska ledning som sitter med beslutsansvaret för att ge rätt till SFI. Vi ser att kriget i Ukraina inte kommer att ta slut inom en snar framtid. Därför behöver vi göra så mycket vi kan för att hjälpa våra vänner att hitta lugn och frid. Och jag måste säga att jag som pastor i den här församlingen är oerhört stolt över hur ni alla bidrar till att hjälpa och göra så våra nya vänner känner sig välkomna i vår församling. Tusen tusen tack!

Det andra jag tänker på är egentligen inte ett bekymmer här hos oss nu, men som jag möter hos många kollegor och församlingsledare runt i Sverige. De talar om att deras kyrkolokaler har blivit för stora så de behöver kanske sälja kyrkor och få fatt i mindre lokaler. Och min fråga blir då hur har det blivit så här?

Jag tror att pandemin har gett oss nya erfarenheter om hur det är att vara kyrka och många talar om att det har varit svårt att få i gång verksamheten igen. Det verkar vara en lång väg tillbaka till kyrkan för många. Kanske skulle vi lyssnat mer till de röster som sa att efter två år med pandemi måste vi nu tänka genom och be om Guds vägledning till hur vi öppnar upp våra kyrkor igen. 

Jag är ingen anhängare av att vi ska ändra saker bara för att ändra. Men att tänka igenom och inte minst be om Guds hjälp för att se klart vad som är Guds vilja för vår kyrka och för vårt liv. Det är så oerhört viktigt än i dag. Och då blir min nästa fråga som jag tycker blir viktigt för oss här i Ed. Vad skall till för att inte vår kyrkolokal blir för stor? 

Jag längtar efter och ber om att vi som församling skall få vara en plats där människor i Ed skall hitta ett lugn i en orolig tid. En plats där alla kan få känna sig älskade och sedda. Jag tror att Guds kärleksbudskap till en orolig värld är mer aktuellt nu än någon annan gång. Att Guds kärlek alltid finns närvarande och skall få fylla oss med hopp om en framtid också när allt ser hopplöst ut. 

Jag tänker att vi inte skall göra det svårt för varandra och hitta vila och frid. Men att vår enkla tro och teologi om en frälsare som ger allt för dig och mig men också för alla andra människor i Ed och till jordens yttersta kant. Ja, det är min bön att detta frälsningens och hoppets budskap skall få prägla oss som församling i den här tiden!

För frälsningen är enkel, se bara här:

⁹För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. (Romarbrevet 10:9)

Gud välsigne dig!

Med vänlig hälsning

Pastor Åge 😊 

Tlf: 072 244 46 71

• Dela