Vår historia – Ingeborgbostugan

Observera

Denna text publicerades första gången den 16 mars, 2015. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Intressant läsning om hur det började här i Östervåla vid mitten av 1800-talet.


En del av vår historia

I Ingeborgbo fanns en ung bonde och stolsnickare Erik Ersson, som arrenderade en gård av Aspnäs säteri. Han var bekymrad över det andliga läget. Han skrev på en hörnskåpsdörr: ”Den 18 maj 1844 slutade jag dricka brännvin.” Men hans själs bekymmer var inte stillade med att han slutade dricka brännvin. För att få svar på de frågor han bar på, reste han upp till Norrala i Hälsingland för att träffa någon som kunde hjälpa honom med de andliga frågorna och ge honom vägledning.

1850 gjorde sångaren Oscar Ahnfelt en resa från Uppsala genom Harbo till Östervåla. När han på resan närmade sig Östervåla började han fråga efter läsare. Han visades till en liten by i östra delen av socknen, där han hittade till Erik Ersson i Ingeborgbo, som fanns i snickarstugan. Ahnfelt ställde sig utanför stugan med sin gitarr och sjöng sången: ”Här kommer en främling från fjärran ort, låt upp, låt upp etc”. Erik Ersson gick ut och tog Ahnfelt i famn. Själv berättar han ett 30-tal år senare för sin sonson Emil Eriksson följande: ”Och vet du Emil, den dagen blev för mig en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Då öppnade jag mitt hjäta for Jesus och hemmet för predikanterna.”

Det som hände den dagen var av stor betydelse för Erik Ersson och hans familj, men också för hela Östervålabygden. Väckelsen, som då började, upplever vi välsignelse av i dag. Erik Ersson berättade att han öppnade sitt hem för predikanterna. Vid vårtinget den 7 maj 1853 dömdes han att böta 100 riksdaler för att han givit husrum åt en kolportör, som även haft möte där. (Motsvarande belopp idag, 2015, är 10.228 kr och år 1987 var det ca 3.320 kr). Många resor gjorde han den första tiden till Uppsala och andra orter for att skjutsa förkunnare.

Stolsnickaren och bonden blev en sannskyldig pelare i Guds församling. 1862 när det första missionshuset byggdes och 1878 när det nuvarande byggdes, gjorde han en stor personlig insats.
1885 fick den 76-årige missionsmannen hembud. Vid begravningsgudstjänsten sjöngs psalmen ”Vem är skaran, som syns glimma …”, skriven 1884 av Carl Boberg.

Den 4 februari 1934 beslöt ÖstervåIa missionsförsamling att” som gåva av Åbykretsen mottaga snickarstugan från Ingeborgbo, som flyttades till nuvarande parken vid Missionskyrkan följande sommar.

1971 beslutade församlingen att flytta stugan till den plats där den nu står.