Kyrknytt vintern 2020

Julens stora glädjebudskap

Barnet som vilar på krubbans halm är ett vanligt litet hjälplöst barn, utlämnat åt människor. Gud har inte bara skapat oss. Han vill också komma oss nära, tala med oss och umgås med oss. Därför blir Gud själv människa. När Julens stjärna tänds över Betlehem möts himmel och jord. Guds son läggs i en enkel krubba. Gud skruvar ner sin härlighet på sparlåga för att vi ska kunna fatta något av den och ta den till oss. Ingen är rädd för ett litet barn. Att ta emot Gud är att ta emot ett litet barn. Vi älskar att ta det till oss i vår famn. Så nära oss kommer Gud…

Stilla natt

Det finns mycket dramatik i julberättelsen. Först den långa vandringen från Nasaret till Betlehem. Sedan hittade Josef och Maria ingen lämplig plats i Betlehem där barnet kunde födas. De fick nöja sig med ett stall. Jag undrar vad Josef och Maria tänkte när deras pojke föddes i ett stall. Han som skulle kallas ”den Högstes Son” och som skulle bli kung, föddes i ett stall. Kunde inte Gud fixat en bättre plats? Men stallet blev en vacker och speciell plats pga barnet som föddes där. Allt förenades i stallet kring Jesus: Skaparen och skapelsen, djur och människor, himmel och jord. Och jag tror det var just i det ögonblicket som allt blev stilla, fridfullt och heligt.
Läs mer och ladda ner församlingsbladet Kyrknytt vintern 2020 här.

• Dela