Kyrknytt vintern 2021/2022

Uppbrott

Nu när jag skriver mina funderingar är det november månad. En månad som för många är en ganska tråkig månad, för den brukar vara mörk och regnig. För mig har november med uppbrott att göra, särskilt det här året. Uppbrott från det kända till det okända. Uppbrott från det gamla till det nya och uppbrott från mörkret till ljuset. Den sista helgen i november kommer vi att inleda adventstiden. En tid som påminner oss om att Gud blev en av oss genom vår frälsare Jesus Kristus. Och med det blev det en ny begynnelse för mänskligheten. Första advent tänder vi ljusen med förväntan på det som ska komma. Det blir en tydlig markering mot mörkret, ett uppbrott från mörker till ljus. Adventstiden är förväntans och glädjens tid då vi vandrar med och mot ljuset. När jag tänker djupare på det här, tänker jag, att vi borde leva i adventstiden lite oftare. Alltså leva i förväntan och glädjen. Oavsett vad som händer i världen och runt omkring oss idag eller i framtiden, vandrar vi med – och mot – ljuset…

Evighetsperspektiv

Säkert har du upplevt ögonblick då tiden liksom stannar till. Tillfällen av ren djup glädje och lycka, som att hålla ett litet nyfött barn i dina armar, bli hänsynslöst förälskad, möta en nära vän, eller i tystnad ta in skymningen. Kanske kan du också minnas var du var, känna doften, glädjen och lyckan? Då är himmelriket, evigheten, och Gud, nära. Nästan gripbar, ”at hand” som man säger på engelska. Och när vi säger ”jag blev förälskad” använder engelskan ”fall in love”, vilket ger bilden av att vi vågat släppa kontrollen och förlora oss hänsynslöst. Jag tror att vi alla har en längtan efter dessa evighetsögonblick, glimtar av himlen i vardagslivet. Som glittrande spegelskärvor, en helig rysning. I vintermörkret blir drömmarna ännu viktigare. Och vi söker överallt. En del hittar det kanske i…

Läs mer och ladda ner församlingsbladet Kyrknytt vintern 2021/2022 här.

• Dela