Guds medhjälpare
Den här sommaren var jag tillsammans med min familj på besök i Ecuador och det kändes bra att komma dit efter sju år. Vi fick uppleva mycket och vi tackar Gud att resan gick bra.
Jag vill berätta om något oväntat, kanske en liten överraskning, som vi fick uppleva när vi kom hem till Smålandsstenar.
Ett par månader innan vi åkte till Ecuador hade min fru fått en tomatplanta. Hon planterade den och till en början såg den bra ut. Som ni säkert kommer ihåg var det några dagar i juni som var ganska varma och det förutspåddes att denna sommar skulle bli väldigt varm. Tomatplantan vattnades rejält under dessa varma dagar och efter ett tag kunde vi se att platan började se ledsen och vissen ut. Den hade fått för mycket vatten. Den planterades om med ny jord i en större kruka men efter några dagar fortsatte plantan att se vissen ut. Det var dags att åka till Ecuador och vi funderade på att slänga den. Men…
Tågresan
Det är något särskilt med tågstationer. Människor av alla de slag samlas. Alla är på väg, men till olika platser. En del har ryggsäckar och vandringskängor, andra portfölj och kavaj. En del pratar högt i telefon och låter oss förstå att de är mycket viktiga. Ibland uppstår frimodiga samtal i tryggheten det ger, att aldrig behöva mötas igen. Genom tågets fönsterruta ser jag de försiktigt leende nyförälskade, som går emot varandra, fast de helst skulle vilja springa. Jag ser dem som gråter i sitt avsked, som håller varandra hårt och som sen slits isär. Jag ser barn som inte har sett sin mormor och morfar på väldigt länge. Många på tåget har någon som väntar på dem vid resans mål, andra inte. Men vem är damen som …
Läs mer i Kyrknytt genom att klicka på länken här.
