Återuppbyggnaden av Kongo

Observera

Denna text publicerades första gången den 13 februari, 2011. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

I tisdags kom jag tillbaka till Sverige efter ett besök i Brazzaville, Republiken Kongo.
Som Kimy Konde skrev här på bloggen den 4 februari, var jag där för att bl a samtala om utvecklingssamarbetet i ett tre-partsmöte mellan Evangeliska kyrkan i Kongo (EEC), Svenska Missionskyrkan (SMK) och det Norske Misjonsforbund (DNM). Vi samverkar en hel del med DNM i Kongo, framförallt gällande ASUdh, den hjälporganisation som bildades mellan de tre kyrkorna för 12 år sedan, i januari 1999.
En av huvudpunkterna på dagordningen var ASUdhs framtid. Då, när vi bildade organisationen var det framförallt för att samordna det humanitära arbetet efter inbördeskriget som kulminerade hösten 1998. Det var då 6 personer i den ekumeniska fredsdelegation som reste till Mindouli kallblodigt mördades, däribland pastor Fidèle Loubelo från vår systerkyrka. Det var också hösten 1998, under julveckan, som 6 av våra missionärer var innestängda på Mansimou och bevittnade stridigheterna utanför mellan landets armé och milisgruppen ninjas. På självaste julaftons morgon fritogs missionärerna av franska gendermer. Det är dagar vi som var inblandade i det här aldrig kommer att glömma…
En månad senare, i januari 1999, mötte jag, tillsammans med Karl-Fredrik Kittilsen från Norge, kyrkans ledare i Pointe-Noire, dit de flesta hade flytt. Vi bad och diskuterade om vad vi kunde göra för att återuppbygga Kongo. Då föddes ASU (Action de Secours d’Urgence – Akuta nödhjälpsaktionen) vars namn några år senare kompletterades med orden – développement humain – mänsklig utveckling, alltså ASUdh.
Under dessa 12 år och alltjämt har ASUdh fått betyda oerhört mycket för Kongo och våra tre kyrkor har fått spela en viktig roll i återuppbyggandet av landet.
Nu är allt lugnare i landet och vid besöket i Brazzaville kunde jag konstatera att det byggs som aldrig förr; hus, vägar och annan infrastruktur, vilket visar att man tror på fred och en framtid.
Även Evangeliska kyrkan i Kongo har kommit på fötter efter kriget. Ekonomin och kyrkans administration har radikalt förbättrats, bl a genom en stor insats från en av våra missionärer, Maria Lorentzon, som nu avslutat en fem-årig insats på kyrkans kassa.
EEC samlades till en extra synod i januari och beslutade om ny konstitution och ny organisationsplan. I den ingår CTPAD, kyrkans egna lokala organisation för samhällsutveckling, som nu fått en formell struktur inom kyrkan.
Beslutet vid ASUdhs årsmöte är att ASUdh, på EECs uttryckliga begäran, ska finnas kvar, framförallt för att ta ansvar för projekt från organisationer som hellre arbetar med internationella enskilda organisationer, som ASUdh är (avtalet med den kongolesiska staten är via landets utrikesdepartement). Det innebär att kyrkan via ASUdh fortsatt kan kanalisera stöd till folket från olika FN-organ, internationella Röda Korset och Global Fund m fl, som föredrar ASUdh framför lokala organisationer. Sida och Norska Ud, däremot, föredrar samarbete med lokala organisationer som CTPAD.
Det här blev kanske lite tekniskt, men sammanfattningsvis kan jag säga att det är med stor glädje jag återvände från Kongo. Det har hänt mycket i landet och den Evangeliska kyrkan: Kyrkan växer medlemsmässigt och man har nu hittat strukturer för det viktiga diakonala arbetet och samhällsutvecklingsarbetet.
Vi gläds med EEC och fortsätter be för våra vänner i Kongo!
Bertil Svensson, internationell missionssekreterare