Tystnadsplikt

Utdrag ur: Råd och anvisningar för församlingsföreståndare, pastorer och diakoner i Equmeniakyrkan

Tystnadsplikt/tystnadsrätt

Definitioner

Tystnadsplikt

Kyrkans ansvar: det som kyrkan enligt eget beslut ålägger pastorer och diakoner i samband med ordination.

Tystnadsrätt

Samhällets ansvar: juridiskt undantag från vittnesplikt inför domstol, för präst inom Svenska kyrkan eller den som innehar motsvarande ställning i andra samfund.

Särskild tystnadsplikt respektive allmän tystnadsplikt

Den särskilda/absoluta tystnadsplikten är ovillkorlig då det gäller specifikt angivna förhållanden: det som yppats under bikt eller i enskild själavård. Gränsdragningen mellan enskild själavård och allmänna förtroenden är viktig. Det skall vara tydligt och klart från båda parter, att samtalet betraktas som enskild själavård. I övrigt, d.v.s. allt annat än det som är bikt eller enskild själavård, gäller den allmänna tystnadsplikten. Den särskilda/absoluta tystnadsplikten omfattar pastorer.

Den allmänna tystnadsplikten motsvaras av sekretesslagens bestämmelser. Dess regler innebär, att man inte får föra vidare förtroenden eller uppgifter om enskildas förhållanden, inte ens om enbart ringa skada kan tänkas uppstå för den/dem som berörs.

I begreppet själavårdande samtal finns en utökad tolkning av tystnadsplikten för diakoner jämfört med sekretesslagen. Termen har inte juridiskt skydd och kan därför inte avse den absoluta tystnads-pliktens avgränsade område, men förstärker ändå diakonens ställning, då det i arbetet helt naturligt ingår själavård. Samtidigt föreligger anmälningsskyldighet om man får kännedom om vissa brott, t.ex. övergrepp mot barn.

I församlingslivet bör denna distinktion vara tydlig. Som kyrka kan vi hävda, att varje kristen kan ta emot bikt eller enskild själavård samt förmedla förlåtelsens ord/ge avlösning. Vi behöver samtidigt slå vakt om det juridiska exklusiva privilegiet, men framför allt vara tydliga inför omvärlden – man skall aldrig behöva tveka om pastors absoluta tystnadsplikt. Distinktionen upprätthålls gemensamt och lika av kyrkorna gentemot samhället och offentligheten.

Brott mot tystnadsplikten

Equmeniakyrkans ansvarsnämnd har att behandla ärenden av disciplinär karaktär. Om det visar sig att en pastor eller diakon har brutit mot tystnadslöftet, kan ansvarsnämnden föreslå kyrkostyrelsen att skilja honom eller henne från diakon- respektive pastorskåren. Det gäller både under yrkesverksam tid och efter pensionering.

Utdrag ur information för Vägledningsåret

TYSTNADSPLIKT / TYSTNADSRÄTT / ANMÄLNINGSPLIKT

Vad gäller för ordinerade i Equmeniakyrkan?
Så här formuleras det om tystnadslöfte i Teologisk grund:

”Diakonen är Kristi tjänare i församling och samhälle med uppgift att förmedla Guds ord, ge omsorg, erbjuda gemenskap samt att särskilt stödja människor i utsatta livssituationer och stå på de förtrycktas sida. Diakon ger tystnadslöfte om sådant som anförtros i själavårdande samtal eller rör människors personliga förhållanden.”

”Pastorn är Kristi tjänare i församling och samhälle med uppgift att samla och bygga upp Kristi kropp, förkunna Guds ord, förvalta sakramenten, utöva själavård och leda församlingens liv i dess strävan att fullgöra sin kallelse. Pastor har tystnadsplikt och ger tystnadslöfte om sådant som anförtros i bikt eller enskild själavård.”

Ordinerad pastor i Equmeniakyrkan får alltså inte höras om något som han eller hon har fått veta under bikt eller enskild själavård.

Vad gäller under vägledningsåret?

Inför vägledningsåret avger de blivande diakonerna och pastorerna tystnadslöfte om sådant som anförtros i själavårdande samtal eller rör människors personliga förhållanden. Detta tystnadslöfte ges vid enskilt samtal med någon av Equmeniakyrkans kyrkoledare. Frågan som kommer att ställas lyder: Lovar du att iaktta tystnadsplikt om sådant som anförtros i själavårdande samtal eller rör människors personliga förhållanden?

Ytterligare ett enskilt samtal med kyrkoledare hålls inför ordinationen.

Tystnadsrätten, som också kallas den absoluta tystnadsplikten, ges pastorer vid ordination.
Lagtexten säger: ”Den som inom något annat trossamfund än Svenska kyrkan är präst eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får inte höras om något som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård.” Begreppen ”präst” och ”motsvarande ställning” förutsätter ordination eller vigning varför Equmeniakyrkan anser att man under vägledningsåret inte har absolut tystnadsplikt. Det innebär att pastor under vägledningsåret kan bli kallad till domstol för att vittna om sådant som blivit anförtrott pastorn i enskild själavård.

Vad gäller för anställda som arbetar med barn och ungdomar?

I socialtjänstlagen kapitel 14 anges vilka som har anmälningsplikt eller anmälningsskyldighet:

”1 § Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:
1. myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom,
2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården,
3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och
4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.

De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet.”

Pastor och diakon i Equmeniakyrkan – både ordinerade och icke ordinerade – ryms under punkt 4 ovanför, vilket innebär att de har anmälningsplikt.

Men hur förhåller sig anmälningsplikten gentemot tystnadsplikten och tystnadsrätten? Här kan det vara värdefullt att jämföra med Svenska kyrkan.

I Svenska kyrkans kyrkoordning, kapitel 54, står det:

§ 1. Förbud gäller mot att röja sådana uppgifter som har anförtrotts en biskop eller präst under bikt eller enskild själavård. Förbud gäller också mot att röja sådana uppgifter som har anförtrotts en diakon under enskild själavård.

§ 13a. Den som i kyrkans verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd är skyldig att genast anmäla detta till socialnämnden. Anmälningsskyldigheten gäller inte i fråga om uppgifter som biskop eller präst har fått veta under bikt eller enskild själavård enligt 54 kap. 1 § första stycket.

Detta innebär att en präst inom Svenska kyrkan har anmälningsplikt när det gäller sådant som prästen får kännedom om i verksamheten. Enda undantaget är när prästen fått denna kännedom under bikt eller enskild själavård. En diakon har alltid anmälningsplikt, även när det gäller sådant som diakonen fått veta i enskild själavård.

Det som gäller för präster och diakoner i Svenska kyrkan i detta avseende gäller även pastorer och diakoner i Equmeniakyrkan. En pastor och en diakon i Equmeniakyrkan – ordinerad eller icke ordinerad – är alltså skyldig enligt lag att anmäla till socialnämnden ”om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa”. En ordinerad pastor ska däremot inte anmäla om pastorn fått denna kännedom under bikt eller enskild själavård. En pastor under vägledningsåret måste däremot anmäla även om hon/han fått kännedomen under bikt eller enskild själavård.

Riktlinjer för pastor under vägledningsåret avseende enskild själavård och bikt

Med anledning av vad som sagts ovan – dels om risken att bli kallad att vittna i domstol, dels om anmälningsplikten – är det angeläget att pastor under vägledningsåret är tydlig med vad som gäller. En konfident bör alltid informeras innan bikt eller ett enskilt själavårdssamtal börjar. För att undvika missförstånd bör pastor under vägledningsåret inte använda pastorskragen vid bikt och enskilt själavårdssamtal.

Pastor under vägledningsåret ska hänvisa till ordinerad pastor vid frågor om bikt eller enskild själavård som kan bedömas leda till att fråga om tystnadsrätt kan aktualiseras. Den regionala kyrkoledaren kan vid behov hjälpa till att föreslå vilken pastor man bör hänvisa till. Är det ekumeniska klimatet på orten gott kan pastor under vägledningsåret även hänvisa till en pastor eller präst i annat samfund.

När man känner behov av det bör man presentera sig som icke ordinerad pastor. Det kan vara klokt att presentera sig som pastor under vägledningsår i församlingsblad, på hemsidan, på en namnskylt utanför arbetsrummet etc.

På frågan om det är ett stöd att inte ha tystnadsrätten under första året i tjänst som pastor kan svaret säkert bli skiftande. Självklart är det ett stöd att ha tystnadsrätten om man i bikt eller själavård fått veta sådant som man annars kunde ha blivit kallad till domstol att vittna om. Och det kan vara ett stöd att slippa anmäla till socialnämnden. Men man kan också vända på det och säga att det är ett stöd att under första året få hänvisa tunga själavårdssamtal till en mer erfaren själavårdare. Och det är inte enkelt att förhålla sig till kunskap om att ett barn far illa och veta att man inte får anmäla det.