Vilken plats ska funktionshinder ha i Guds kyrka?
”Jag anser att många av generalförsamlingens dokument har ett språk som signalerar kyrkan ska ta hand om marginaliserade grupper, i stället för att uttrycka att kyrkan redan omfattar alla..” Det skriver Arne Fritszon som just nu deltar i Kyrkornas världsråds möte i Busan som expert.
Publicerat 4 november, 2013
Observera
Denna text publicerades första gången den 4 november, 2013. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
EDAN, Ecumenical disabilites Advocates Network, KV:s program för frågor om funktionshinder är med på Kyrkornas Världsråds tionde general församling i Busan, Sydkorea. EDAN bildades för femton är sedan, mitt under den åttonde generalförsamlingen i Harare, Zimbabwe där vi var tio rådgivare med funktionshinder. Då fanns vi där men kände oss inte så delaktiga i generalförsamlingen till att börja med. Men vi jobbade hårt och två av oss kom med i Programme Guidelines Committee och våra röster började höras.
Vi bestämde oss för att bilda vårt nätverk och efter generalförsamlingen blev vi en del a KV:s programarbete. Arbetet leds från vårt kontor i Nairobi, Kenya och omfattar alla sju regioner som KV arbetar i. Numera är EDAN, det lär betyda galen på indonesiska, en etablerad del av den internationella ekumeniska rörelsen. I Busan har vi genomfört vårt andra förmöte, pre-assembly, och flera av oss är delegater i generalförsamlingen och några, bland annat jag, har status som rådgivare till generalförsamlingen. Flera av oss sitter med i generalförsamlingens kommittéer.
Under vårt förmöte talade KV:s generalsekreterare, doktor Olav Fykse Tveit, till oss. Hans tal var en bekräftelse att numera finns funktionshinderfrågorna som ett självklart inslag på den internationella ekumeniska rörelsens agenda. Vi har kommit långt sedan Harare. Men detta är inte detsamma som att allt är bra. Det finns mycket kvar att göra. Jag anser att många av generalförsamlingens dokument har ett språk som signalerar kyrkan ska ta hand om marginaliserade grupper, i stället för att uttrycka att kyrkan redan omfattar alla och att kyrkan förnekar sig själv då några finns i något som kan tolkas som en marginal.
Det återstår att se vilken påverkan EDAN kommer ha på den tionde generalförsamlingen. Det kommer bli mycket intressant att ta del av det rapporter som kommer från kommittéerna under veckan som ligger framför. Busan är ett viktigt vägmärke i den ekumeniska rörelsens pilgrimsresa mot synlig enhet och att komma över splittringens synd. En del av den synden är den diskriminering som finns inom kyrkorna mot olika grupper, bland annat mot personer med funktionshinder. Därför är frågan om vilken plats personer med funktionshinder ska ha i Guds kyrka ofrånkomligen en ekumenisk fråga. Därför är det viktigt att EDAN finns med i vår gemensamma ekumeniska pilgrimsresa.