Almedalen – mellan hopp och förtvivlan

Vi ställde frågan under Almedalsveckan; Vilken värld vill du leva i? Frågan kan möjligen tyckas onödig eftersom det bara finns en värld och eftersom vi inte erbjuds några alternativ. Men hur vill vi att världen ska vara? Vi funderade tillsammans på det när Equmeniakyrkan avslutade veckan med gudstjänst i Vårdklockans kyrka i Visby.

Observera

Denna text publicerades första gången den 9 juli, 2018. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Vi ställde frågan under Almedalsveckan; Vilken värld vill du leva i? Frågan kan möjligen tyckas onödig eftersom det bara finns en värld och eftersom vi inte erbjuds några alternativ.

Men hur vill vi att världen ska vara? Vi funderade tillsammans på det när Equmeniakyrkan avslutade veckan med gudstjänst i Vårdklockans kyrka i Visby.

Ibland säger vi att vi slits mellan hopp och förtvivlan. Det finns verkligen mycket som ger anledning till hopp och framtidstro. För en stor del av världens befolkning går utvecklingen åt rätt håll avseende utbildning, standard och tillgång till sjukvård. I världens fattigdomsfickor finns fortfarande många människor som tvingas leva under svåra villkor.

Förtvivlan kan vi känna över ett minskat demokratiskt utrymme i många länder och en kvarvarande ojämlikhet mellan kvinnor och män. Rasistiska och hatiska grupper mitt i vimlet i Visby fyller också många av oss med förtvivlan och oro.

Jag tror inte att människan i grunden är ond. Jag tror att någonstans inom varje människa finns en gudsgnista och jag tror i grunden att alla människor är förmål för Guds omsorg och kärlek.

Men människor kan säga onda saker och åstadkomma onda handlingar. Vågar vi tänka att dessa människor inte ÄR onda men GÖR det onda? Vågar vi tro att människor som uttrycker udda och märkliga politiska uppfattningar inte är udda och märkliga rakt igenom?

Det sägs ganska ofta nuförtiden att det är viktigt att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt och vi behöver kunna navigera mellan dessa poler, hopp och förtvivlan, på ett rimligt sätt. En dag kommer det goda att segra men innan dess finns en del att göra för att ännu flera människor ska få rätten att leva i värdighet och trygghet.

0,14% av världens befolkning bor i Sverige och det tycks ibland som om hela den svenska valrörelsen handlar om oss, denna lilla del av den samlade mänskligheten. I ljuset av Jesu evangelium och den kristna kyrkans historia är det alldeles tydligt att vårt engagemang och vårt omsorg aldrig kan stanna vid en landsgräns. Guds rike är inte bundet till våra sätt att dela in världen. Guds rike spränger gränser.

Om de politiska partierna, i nuvarande valrörelse, talar tyst om alla de människor som har det allra svårast så höjer vi våra röster och påminner om att Guds kärlek gäller alla människor, i hela världen, och i alla tider.

Olle Alkholm,
biträdande kyrkoledare