Lyssna till ett spännande samtal om bortglömda pionjärer! Elin Alm, regional kyrkoledare, möter Rune W Dahlén, pastor och teologie doktor. Tillsammans lyfter de fram kvinnorna som var med och formade svensk väckelsehistoria – men som ofta glömts bort.
Den 8 juni 2020 var det 70 år sedan Svenska Missionskyrkan öppnade för kvinnliga pastorer. Lisa Danell och Rune W Dahlén intervjuade då pionjären Ingegärd Dackerud, ett samtal fyllt av berättelser och tro.
I en kommande bok av Rune W Dahlén, pastor och teologie doktor, lyfts betydelsefulla kvinnor fram som spelade en stor roll i svensk väckelsehistoria – men som länge förbisetts i historieskrivningen. Här nedan presenteras 5 inspirerande kvinnor och deras unika insatser.
Kerstin Åberg (1798-1871) undervisade barn i sin hembygd i Gästrikland, men hade ett funktionshinder som gjorde det svårt för henne att gå. När det kom en ny ung präst till hennes hemsocken hade hon varit med i väckelsen i många år. ”Kersti-Moster” blev prästens andliga vägledare och hade nära nog dagliga bibelstudier med honom i drygt två år. Prästen hette E. J. Ekman och blev senare Svenska Missionsförbundets första missionsföreståndare. Han räknade de andliga samtalen i Kerstins stuga som sin viktigaste utbildning.
Maria Nilsdotter (1811-1870) bodde på gården Vall norr om Karlskoga och kallades därför ”Mor i Vall”. När hon blev omvänd öppnade hon gården för andliga möten, trots att det var förbjudet i svensk lag. Hon besökte de olika hemmen i bygden, talade om Jesus och sålde prenumerationer på kristna tidningar. Men hennes stora livsuppgift var diakonal, genom att hon startade skola, barnhem, söndagsskola och syföreningar. Flera av hennes egna barn och barnbarn blev ledare inom väckelsen både i Sverige och utomlands.
Betty Janson (1836-1927) var textillärare i Åmål när hon startade söndagsskola och började delta i de fria nattvardsfirandena i olika hem. Hon blev omedelbart avskedad och kritiserad i tidningar över hela landet. År 1892 startade hon en kvinnoförening för att hjälpa de fattiga i bygden och vid 48 års ålder debuterade hon som författare. Hon kom att skriva över 30 berättelseböcker som bara i Sverige trycktes i mer än en kvarts miljon exemplar. Som en av de mest lästa kristna författarna i landet nådde hon långt många fler än de samtida manliga predikanterna.
Bengta Svensdotter (1866-1949) var bonddotter från Blekinge. Som sjuttonåring döptes hon och blev baptist, och emigrerade några år senare till Amerika. Där kom hon med i en väckelserörelse och blev ordinerad som pastor med rätt att förvalta sakramenten. År 1901 återvände hon till Sverige som Bettie Svensson och gjorde långa predikoresor i hela södra Sverige. Under de sista decennierna koncentrerade hon sitt arbete till norra Skåne där hon och hennes medarbetare Emma Lindqvist startade en missionsförening och byggde om en gammal skyttepaviljong till missionshus.
Ruth Walfridsson (1865-1950) föddes i Stockholm men växte upp i Vänersborg och Göteborg. Under en studieperiod i London mötte hon väckelsen, och efter ytterligare studier reste hon år 1891 till Kongo som missionär med ansvar för skolverksamheten på den äldsta missionsstationen. När hennes man dog efter ett par år fortsatte hon ändå som missionär och återvände till Kongo med makens gravsten i bagaget. Senare blev hon den första och enda kvinnliga läraren på Missionsskolan på Lidingö, där hon i nästan trettio år undervisade i framför allt språk och var en modersgestalt för de kvinnliga missionärskandidaterna.
