Bland ”uniting”- och ”united”-kyrkor i Busan

Idag gästbloggar jag på Equmeniakyrkans sida, vilket jag uppskattar. Equmeniakyrkan är det samfund jag hör hemma såväl med medlemskap som med pastorsbehörighet, och är i min tjänst utlånad till den svenska ekumeniken. Jag deltar i Kyrkornas världsråds generalförsamling som representant för Sveriges kristna råd, och ser särskilt som min uppgift att vara öra och röst åt de av SKR:s medlemskyrkor och samfund som inte har egna delegater eller representanter på plats. Den svenska ekumeniken är ovanligt bred, och därför är det roligt att berätta om SKRs medlemmar för mina kollegor i andra nationella råd – och för en del utmanade att höra.

Dagens stora händelse för mig var möte i de olika kyrkotraditionerna. Equmeniakyrkans representanter delade sin närvaro mellan kyrkans bildarsamfunds traditioner, och jag fick möjlighet att göra återbesök i baptistvärlden för ett par timmar. När Els-Marie Carlbäcker presenterade sig som representant för ”Uniting Church” (som är Equmeniakyrkans engelska namn) och förklarade bakgrunden gick ett sus av uppskattning bland de församlade följt av en och annan kommentar som ”bra gjort!”. Baptisternas världsallians generalsekreterare Neville Callam gav lite bakgrund till baptismen i Kyrkornas världsråd, uppmuntrade till att vara aktiva i debatten och menar att baptister passar bra in i den ekumeniska rörelsen. Jag beundrar honom stort, inte minst för det stöd han gav i processen som ledde fram till Gemensam framtid, som blev Equmeniakyrkan. Jag minns till exempel hur jag ganska nervös berättade för honom om hur vi skulle hantera olika dopsyner, och hur han, ganska avväpnande, sa att dopet är alltid en process oavsett när i livet det sker.

Sent på kvällen ägde vårt första svenskmöte rum; Svenska kyrkan, Equmeniakyrkan, SKR och SMR (Svenska missionsrådet) utgör tillsammans mellan 40 och 50 personer och delaktiga på ett flertal sätt i kommittéer, arbetsgrupper, workshops och i förhandlingar, och kvällens samling gav möjlighet att dela erfarenheter om det som varit och information om det som ska komma. Min önskan är att vi ska plocka hem det vi är med om här för att förstärka enhetssträvan hemma.

Det är första gången jag är med på en generalförsamling, stämningen är god, och min hängivenhet för enheten i Kristus får bränsle. Med glädje konstaterar jag att antalet ”uniting och united” kyrkor i Kyrkornas världsråd är ganska många – och Equmeniakyrkan är en bland dem – Jag är stolt!

Karin Wiborn, medlem i Centrumkyrkans församling, Farsta, Equmeniakyrkan och generalsekreterare för SKR

• Dela