Blomstertid och sorgebud

hjärta-blomma

Det finns tillfällen då nyhetssändningarna blir mer än information. Ett reportage, en film, en rapport skakar om, stannar kvar. Det kan räcka med en enda bild. Eller en förkortning.

I våras var det fem bokstäver. WCNSF. Sjukhusen i Gaza har skapat denna förkortning för att identifiera en speciell grupp patienter efter bombräderna: Wounded Child, no Surviving Family. Skadat barn, ingen överlevande familj.

Här om dagen var det en mening. Cecilia Uddén återgav i P1s Radiokorrespondenterna Mellanöstern en kommentar hon hört efter attacken utanför Rafah. Katastrofen där människor brändes till döds i det tältläger som skulle ha varit en liten, liten fläck av säker zoon i Gaza. Uddén återgav: Nu har vi kommit till en punkt i det här kriget där barnen som har dött betraktas som de lyckligt lottade.

Här hemma pågår livet. Snart är det dags för sångerna, tonerna, traditionerna:
Den blomstertid nu kommer…
Sjung om studentens lyckliga dar

Går det ihop? Nej.

Men jag som har möjlighet att sjunga bestämmer mig. Sångerna får inte tystna. Krigets mörker ska inte få sluka det ljus som också finns. Jag vill ge utrymme åt både sorgen över vad andra får gå igenom. OCH vårda tacksamheten över allt vackert jag själv får uppleva, inte bara ta det för givet. Jublet, glädjen och festen är också verklig och sann.

Så: blomstertid, kom med all din lust och fägring!!!
Å, SOM jag ska fira årets studenter!
Bli rörd på skolavslutningar.
Spilla glass på sommarklänningar.
Vråla lägerbålsramsor på scoutläger.
Röras av svalornas tysta sus i sommarkvällen när studsmattan avfolkats.

Emellanåt ska jag glömma en stund att världen också kan vara en ond plats. Jag ska hämta hopp tillsammans med barn som kan göra det barn ska kunna göra.

Men jag ska också försöka protestera lite mer. Ge lite mer till biståndsorganisationer.
Och jag ska rösta i EU valet – för att jag kan, för att det spelar roll. Jag ska ta tillfället i akt att tacka och be för politiker, de som ge av ger sin tid och klokhet för att de vill bidra till att världen ska bli rättvisare.

Och till tonerna av Den blomstertid nu kommer ska jag be för barnen. För barnen i bänken bredvid och för de barn i krigsruiner som förlorat allt.

Jag ska be om fred.

/Jenny Dobers, regional kyrkoledare