Center för romska barn i Sofia, Bulgarien

Publicerat 

slidestel_story_bulgarien– Jag vill bli läkare när jag blir stor, säger Svetia som är 12 år blygt, när jag frågar om hennes drömmar. Kompisen Kelly, 11 år, vill bli hårfrisörska och Albina, också 11, vill bli advokat. Svaren från flickorna förvånar när man hör om deras bakgrund. Tillsammans med ett tiotal andra romska barn går de på eftermiddagsskola i kyrkan hos baptistförsamlingen.

bulgarien_romer5_450Skolgång – men inte för alla

Bulgarien har liksom Sverige skolplikt från sju års ålder. Grundskolan är åttaårig och gratis. Men inte alla föräldrar bryr sig om det. Speciellt de romska familjerna är ofta själva analfabeter och tycker inte att utbildning är viktigt. Barnen förväntas bilda familj tidigt och skaffa barn. Flickans familj sägs ”sälja” dottern till makens familj. Ett brudpris kan ligga på cirka 10 000 -15 000 kronor, en ansenlig summa för familjerna, vilket kan göra att flickans föräldrar gärna skyndar på bröllop och familjebildning. Föräldrarnas ointresse för skolarbete gör att barnen inte heller är blir intresserade av att gå till skolan, eller går bara delvis, några år eller enstaka dagar i veckan. Därför kan de romska barnen ofta inte läsa och skriva, eller om de försöker gå i skolan lyckas de inte hänga med de andra bulgariska barnen, eftersom de inte har samma grundförutsättningar. De kommer ofta från en torftig miljö, har aldrig gått i förskola, aldrig ens lärt sig leka med leksaker eller fått motorisk träning genom att pyssla, rita, måla, handskas med penna, kritor och sax.

Kyrkans skola för romer

I Sofia baptistförsamling bedriver man sedan drygt tio år en verksamhet som syftar till att integrera romska barn i det bulgariska samhället, att överbrygga deras brist på bra start i livet. Ledare för ”skolan” är Dafi, en kvinna 50-årsåldern som är en utbildad pedagog och till vardags jobbar på en vanlig bulgarisk skola med klasserna 1-4. Dafi älskar barn och att se dem utvecklas. Hennes egna barn har gått vidare på universitet. Under två eftermiddagar i veckan kommer Dafi till kyrkan och jobbar som volontär med att undervisa de romska barnen. Man har just startat för terminen och vid vårt besök var 11 barn på plats i åldrarna 5-14 år. Dafi ger varje barn en unik studieplan i relation till deras specifika bakgrund. Några barn har gått något år i skolan, andra går i vanliga skolan samtidigt som man kommer hit. Några har aldrig gått i vanlig skola. Och flera har lärt sig läsa, skriva och räkna här. Man berättar att för något år sedan stannade ett par flickor kvar i kyrkans skola ända tills 20-årsåldern, vilket ses som en framgång, att de väntade med familjebildning så pass länge och hann få en någorlunda grundutbildning. En annan gång tvingades en 15-årig flicka sluta då hon skulle föda barn. Och barnets pappa var i samma ålder.

Barn från torftig bakgrund

Flera av barnen på Sofia-skolan bor på gångavstånd i husen intill kyrkan. I hyreshuset mitt emot kyrkan bor två romska familjer tillsammans i en enrummare. Och mitt emellan till synes normala hyreshus i kvarteren ligger några skjul insprängda, som tydligt visar att de är bostad för romska familjer. Lärarna berättar att barnen ibland kommer smutsiga till kyrkskolan, saknar kläder eller har löss i håret. En av församlingens medlemmar, Maria, en enkel kvinna som också arbetar frivilligt, brukar ta hand om och duscha barnen vid behov, eller plocka bort hårlössen. Och Dora som är lite äldre fungerar som en sorts extramormor som kan ge barnen den trygghet de kanske saknar hos föräldrarna. Mödrar som ofta är drogmissbrukare eller prostituerade och fäder som är frånvarande. För att barnen ska få delta i rom-skolan, krävs dock en sorts kontrakt med och godkännande av en förälder.

Behov av skolmaterial och nya lokaler

Under lektionerna indelas barnen i tre ålders- eller kunskapsgrupper. Den minsta, förskolegruppen, leds av missionären Terry Myers från USA, som också hjälpt till att bygga upp materialförrådet till undervisningen. I samband med undervisningen får barnen också ett enkelt mellanmål. Men man längtar efter att få bättre pedagogiska material som kunde hjälpa barnen att utvecklas. Speciellt svårt har de romska barnen att förstå matematik. Dafi drömmer om att köpa en sådan jättestor kulram som man brukar ha i vanliga skolan. Den kostar 3800 kronor. Man behöver också whiteboard och skåp för att förvara skolmaterial. Helst skulle man vilja anställa en lärare på heltid och kunna ta in flera romska barn. En lärarlön är cirka 3000 kronor per månad.

Församlingens gamla kyrkobyggnad är sliten och cirka 90 år gammal. Den har genomlevt kommunisttiden med förföljelse, då viss verksamhet gick under jorden, men sedan återuppstått och fått nytt liv. Så i slutet av september kunde församlingen inviga sitt nya center, som ligger längre ner på samma gata. Och dit ska även skolan för de romska barnen flytta. Dessutom planerar man utöka verksamheten med vuxenutbildning för barnens föräldrar och en vårdcentral för att möta medicinska behov hos romerna, eftersom de ofta saknar sjukförsäkring eller tillgång till det sociala nätverk som bulgarerna normalt har.

Nya centret Sofia

Det nya centret är en byggnad i ett kvarter med sex våningsplan. På bottenplanen planeras det sociala centret för arbetet med framförallt romer. En våning rymmer lokaler för kyrkans gudstjänster på söndagar och konferenser i veckorna. Vidare önskar man hyra ut ett par våningsplan till kontor och företag, för att finansiera den stora diakonala verksamhet som församlingen bedriver. Längst upp planeras en liten lägenhet för en vaktmästarfamilj som ska ta hand om lokalerna. Den gamla kyrkans byggnad kommer även i fortsättningen att kunna användas till annat socialt arbete för behövande i området.

Barnen i Sofiaförsamlingens skola för romer sjunger en sång för oss om att Jesus älskar dem, på bulgariska och engelska. De ser fram emot att få flytta in i de nya lokalerna. Och de har hopp för framtiden. Låt oss dela deras förhoppningar och hjälpa dem att infria sina drömmar!

Equmeniakyrkan stöder romerna i deras hemländer, dels via baptistförsamlingens center i Sofia, Bulgarien, dels via liknande insatser i projektet Rut i Bukarest, Rumänien. Mer om Projektet Rut kan du läsa här »

Text: Barbro Daelander

Fler berättelser