Evangelisation – Hur gör man?

Det här är berättelsen om pwokarenbyn Samoeng i norra Thailand och några idoga evangelister.

Vi, Svenska Baptistsamfundet numera Equmeniakyrkan, började skicka evangelister till detta område, Maeramo, för mer än 25 år sedan. De reste runt och hade med sig bandspelare med inlästa sånger och bibeltexter på pwokaren. Thra Too, en sgawkaren var en av de första. För 20 år sedan brukade en evangelist från Maekotha komma och besöka de 2-3 familjer som hade kommit till tro, men han bosatte sig aldrig där.

Det har aldrig varit någon stor väckelse i Samoeng, det har tagit tid. Å andra sidan har de som kommit till tro fått stanna i sin by, till skillnad från flera andra byar där de kristna har blivit utslängda på grund av sin tro.

En ung man vid namn Pairot, växte upp i Samoeng. Han lärde sig spela gitarr och kom att resa med evangelisterna. Han bestämde sig för att utbilda sig till pastor och fick tjänst i en större församling. Efter några år fick han sluta där och var arbetslös. Då väcktes tanken på att hjälpa till där hemma i Samoeng. Han visste att det inte fanns någon lön att få men berättar hur familjen fick lära sig att leva med mindre pengar, och det gick det med.

Samtidigt hade Vivit från lilla Samoeng, grannbyn, gått färdigt på en bibelskola och börjat som evangelist i sin by.

Idag har vi två grannbyar, lilla och stora Samoeng, med varsin evangelist som börjat i 5-års programmet för att bli en egen fristående församling. De ansöker tillsammans, men har redan var sitt kapell. De krav som samfundet här ställer är: Kunna försörja sin pastor, ha en egen fungerande gudstjänstlokal, ha förtroendevalda på alla poster och dessa ska veta hur man är en kyrka, det bör finnas minst 15 familjer för att det ska finnas bärkraft i församlingen och man behöver inte ha utposter men distriktet uppmuntrar till detta.

Det är inte en snabbt växande grupp av kristna i dessa två byar, men de är strävsamma och växer så sakteliga. Det är två idoga evangelister från sina byar, Pairot och Vivit, som numera Equmeniakyrkans evangelisationsprojektet bland pwokarener har tagit sig an. Det är också Saman, ledaren för projektet, som ansvarar för att lekmännen i dessa två byar ska förstå vad det är att vara kyrka.

I mina tankar runt denna by ser jag många paralleller med arbetet i Sverige. Det går sällan fort. Det krävs egentligen att man bor på plats, om det ska utvecklas, och det krävs att man har idoga människor som är beredda att ta i, helst från trakten.

För nyfikna kan jag också berätta att Pairot är en av dem som också jobbar med översättningen av gamla testamentet till pwokaren, på deltid.

Otto Ernvik, Missionär och regionsekr inom Equmeniakyrkan, Chiang Mai, Thailand

En bild på nydöpta från distriktskonferensen i Maeramo.

• Dela