En dag som tog en oväntad vändning
Förra fredagen gick jag till barnhemmet vid elvatiden, och redan när jag kom innanför dörren insåg jag att något var annorlunda. Alla barnen var hemma – och ingen personal syntes till. Det regnade och därför hade lärarna inte kommit till skolan och undervisningen var inställd samtidigt som personalen hade gått på möte. Där stod jag, ensam med tio barn som såg på mig med förväntansfulla ögon.
En idé som räddade dagen
Ett av barnen hade fått i uppgift att servera lunch, och snart satt vi tillsammans med varsin tallrik ris. När vi ätit klart kom jag på att jag hade ritpapper och ett paket tuschpennor i väskan. Jag delade ut ett vitt papper till varje barn och la fram pennorna. Alla satte sig ner och började rita med full koncentration. De turades om att använda färgerna och tog uppgiften på största allvar. Min oro över att hantera tio barn försvann snabbt.
En dramatisk bibelberättelse
Medan barnen ritade kom jag på att jag kunde berätta en bibelberättelse – delar av det bibelstudium om Judith jag haft med kvinnorna på högskolan dagen innan. Alla lyssnade intensivt när jag berättade om hur den späda kvinnan först förförde och söp Holoferne full, sedan högg huvudet av honom och bar hem det i sin marknadskorg. Kanske inte den mest barnvänliga berättelsen, men den fångade deras uppmärksamhet. När pappren var fyllda vände barnen på bladen och fortsatte rita på baksidan. De bad mig fotografera alla teckningar och frågade om vi kunde rita igen någon gång. När vi var klara räknade de noggrant in alla pennor för att se till att jag fick tillbaka dem. Deras omsorg och ordning värmde mig.
En insikt om likheter
Efter bibelstudiet med kvinnorna på skolan insåg jag att deras största intresse kanske inte var bibelstudier, utan hur man uppfostrar barn och hanterar konflikter. Kanske det också handlade om att jag presenterade att jag jobbat betydligt mer med barn och föräldrar än med teologi. Kvinnorna studerar inte själva på skolan utan är gifta med studenter och de kommer att ha många uppgifter som pastorsfruar. Först tänkte jag att jag behövde hitta en teori som passade Kongos kultur, men ju mer jag lär känna människor här, desto mer upptäcker jag hur lika vi är. Därför har jag använt mina erfarenheter från socialtjänsten i Sverige och skapat en serie workshops om barnuppfostran
.
Ett första tema: Att vara en förebild
Vi började med temat modellering – att barn gör som vi gör, inte som vi säger. Vi arbetade med dikten av Dorothy Law Nolte som på svenska inleds med orden: Ett barn som blir kritiserat lär sig fördöma. Den fanns översatt till franska, och kvinnorna fick diskutera texten och ge exempel från sina liv. En berättade om sina kärleksfulla föräldrar och hur hon försökt leva likadant. Vi pratade om oron för våra döttrar och deras framtida relationer, och insåg att vi delade samma känslor. En annan kvinna berättade om våld i en grannfamilj och hur barnen där blivit de värsta bråkstakarna i skolan.
De två barn som var med fick bli levande exempel, och som avslutning fick kvinnorna i läxa att tänka på något de vill att deras barn ska bli bättre på – och försöka visa det i sitt eget beteende.
En känsla av tacksamhet
De senaste dagarna blev en påminnelse om att vi alla har samma behov: trygghet, kärlek och goda förebilder. Barnens glädje över att rita och kvinnornas engagemang i samtalen berörde mig. Jag kom de dagarna hem med en känsla av tacksamhet – och med en längtan efter fler möten där vi kan dela erfarenheter och växa tillsammans.
