Här och nu
Publicerat 7 december, 2012
Observera
Denna text publicerades första gången den 7 december, 2012. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Börjar med att presentera mig eftersom det är första gången jag skriver här på internationella bloggen. Mitt namn är Emma Gunnarsson och arbetar som missionsarbetare för Gemensam Framtid i Ecuador. Här bor jag tillsammans med min man Samuel och vår dotter Sigrid. Vi jobbar som pastorspar i en liten församling som heter ”La Divina Gracia” i staden Jipijapa i provinsen Manabí. Jag jobbar även med kommunikationsarbete för IPEE (Iglesia Del Pacto Evangelico del Ecuador) och håller just nu på att bygga deras första hemsida. Vi har nu varit här i Ecuador i 8 månader.
Sitter och jobbar här på datorn. Får en del gjort. Börjar komma in i hur vi ska lägga upp arbetet så att det funkar för oss. Är det inte alltid så att när man börjar ett nytt jobb så har man några månader då man lär sig, för allt är nytt för oss här. Jag börjar fatta det nu, att det är det vi gått igenom. Har tyckt att vi inte får något gjort, att det är svårt att ”leva” sitt jobb, saknar en stämpelklocka och känner ofta att jag gör för lite. Men idag satt jag och räknade timmar på ett ungefär för november. Kan säga att nu har jag släppt känslan att jag gör för lite. Men kvar står jobbet att få struktur på det vi gör.
Att arbeta för Guds rike är ju lite annorlunda, ibland är det inte möjligt att mäta i tid. För vad är tid egentligen? Om jag har ett samtal på en kvart som hjälper en person vidare i sitt liv, eller om jag sitter på ett möte som varar hela dagen, men som i slutändan inte ger något värde åt något håll. Då är tid inget värt. På missionsinstitutet på Örebro missionsskola läste vi mycket om tidsuppfattning och hur beroende vi är av tid i Sverige, men i andra länder är det händelsen i sig som är värdet. Börjar förstå det mer och mer.
Nästa vecka åker vi på semester, mina föräldrar och min moster är här hos oss och idag känner jag för första gången att ”jag är värd semester” så nu ska vi njuta och ha roligt och släppa tiden en vecka 
Tack Jesus att du lär mig nya saker hela tiden, att du ger mig nya chanser om och om igen, så att jag kan bli den du skapat mig till att vara. Tack Jesus för relationer och människor som ger mig glädje varje dag. Ge mig insikt i vad som är här och nu och lär mig släppa taget om det som jag ändå inte kan påverka.
AMEN.
/Emma
