I tid och otid

I veckan fick vi ett brev från Sundsvall. Det hade överskriften ”träd upp i tid och otid”. Det står så i 2 Tim 4:2. ”…förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning”. Avsändarna är ett antal församlingsmedlemmar som gjort just det och vill att vi som kyrka tillsammans ska träda upp till försvar för människovärdet. Och de har rätt. Det är tid.

Åter knackar det på dörren. Ännu är flyktingarna långt borta. Men hur långt borta de än är kan vi inte säga att de inte är vårt ansvar. Vi kan inte heller åka till gränsen och meddela att här är fullt. Vi kan inte heller säga att det är någon annans ansvar. Vi är inte heller naiva och tror att vi ensamma kan utgöra en lösning. Alla är vi människor. Det är människornas ansvar att ta hand om människor. Och vi gör vad vi kan för att bevara deras och vår mänsklighet. För just nu talas det om ”migranter”. Om ”volymer”. Om ”flyktingströmmar”. Detta är omskrivningar för människor som flyr för sina liv.

Kyrkan är grundlagd av en flykting – Jesus med föräldrar flydde över gränsen till Egypten undan ett folkmord vid vår tideräknings början. Kyrkans folk tvingades fly tillsammans med den judiska befolkningen då Jerusalem raserades år 70. Svenskar flydde undan ofrihet och fattigdom under svältåren i vårt land från 1860-talet. Flyktingar som tar det drastiska steget att riva upp sina rötter måste ha någonstans att fly. 

Syrienkrisen har länge skapat onödigt många flyktingar, Turkiet, och andra grannländer, har tagit ett stort ansvar. Dödens resor över Medelhavet och in över nationsgränserna visar desperationen och den akuta krisen.  Vårt svar måste vara att vi tar vårt ansvar. Att vi gör vad vi kan för att lindra krisen. Att vi står upp och vaktar, inte gränsen, men människovärdet. 

För vad är alternativet? Att vi åker till gränsen och säger att det är fullt? Att de skickas tillbaka över havet? Eller dödas när de kliver i land? 

Vi uppmanar Sveriges regering att göra allt de kan och stå upp för människovärdet, vi önskar att vårt folk gör det vi kan, vi kräver att Europeiska Unionen samlar de resurser som finns och utmanar de ovilliga nationerna att bidra till att ansvaret fördelas och att bilden av Europa som en fästning motarbetas. 

Lasse Svensson
kyrkoledare
Sofia Camnerin
Olle Alkholm

biträdande kyrkoledare