Ibland är det ingen tvekan

Observera

Denna text publicerades första gången den 9 september, 2014. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Ibland är det mycket att göra på jobbet. Det innebär ibland att det blir svårt att få tid att skriva om dessa spaningar.
Men det betyder också att jag får väldigt många tillfällen till spaningar efter Guds rike. Och under de senaste veckorna har det inte varit någon tvekan! Guds rike har blivit synligt, kännbart, väldoftande och vackert!
Förra söndagen installerades pastor Josef Nsumbu som föreståndare för S:t Eskilskyrkans församling i Eskilstuna. Josef kommer egentligen som utsänd från vår systerkyrka i Kongo Kinshasa men har arbetat här i Sverige i ett par församlingar innan han nu kom, verkligen sänd av Gud, till församlingen i Eskilstuna. I en härligt högtidlig och glad gudstjänst – inte minst synliggjort genom att alla kvinnor som hade möjlighet att klätt sig i vackra folkdräkter – togs Josef emot. Denna församling är en underbart brokig och mångkulturell skara människor! Gudsriket blir påtagligt – inte minst när Josef i sin afrikanska högtidsklädsel  omfamnar en av kvinnorna i församlingen som har sitt ursprung i Irak och som nu behöver omsorgerna och förbönerna i sin oro över föräldrarna som gömmer sig i bergen i norra Irak.
Söndagen därpå är det dags för ännu ett välkomnande av en ny församlingsmedarbetare. Nu gäller det Petra Jonsson, färdigutbildad pastor som går in i sin första tjänst i Mariakyrkans församling i Katrineholm. Också här är glädjen och förväntan stor. Det är högtid när kören tågar in medan musikkåren spelar från läktaren. Petra, också hon invandrare till Sverige är liksom Josef en viktig gåva till oss. Petra predikar, med sin fina tyska brytning, lågmält och insiktsfullt om Guds kärlek. Och Petras pastorskollega Kristina Färdeman talar särskilt till barnen. Men vi hör allihop det hon säger: att den som kommer ny behöver att folk säger hej, hälsar och berättar sitt namn, ja att de visar att man är välkommen!
Vi hör det allihop. Detta i enkelhet uttryckta. Men i vårt samhälle inte alls enkla eller självklara.
Men ibland är det ingen tvekan:
Den kristna gemenskapen är ett hoppets tecken och ett uttryck för Guds rike här på jorden!