Indiska skolbarn löser miljöproblem

Några rader från min Indienresa där jag besökte vår systerkyrka Hindustani Covenant Church och det projekt som vi stöder tillsammans med deras utvecklingsavdelning, CSS, Covenant Social Service:

– Fabriker ska inte släppa ut föroreningar i vattendragen, säger Abdul som vann förstapris i teckningstävlingen om miljöfrågor. Och bilars och motorcyklars avgaser förorenar luften, så det är bättre att åka buss istället. Träd är bra för naturen så de ska inte huggas ner i onödan utan istället måste man plantera många fler träd! Barn i några byskolor i Indien har denna termin tävlat i att göra den bästa teckningen som illustrerar aktuella problem när det gäller klimat och miljö, och de har även uppmanats att tänka ut förslag till lösningar. Equmeniakyrkans partnerorganisation CSS har tagit initiativ till satsningen i Maharashtra där de arbetar med ett miljöprojekt i tio byar i norra Solapur.

I det pågående projektet ingår även trädplantering i samarbete med myndigheter och lokalbefolkningen. I byn Padsal har kommunen upplåtit ett stort markområde, CSS tillhandahåller plantor av fruktträd såsom mango och guava. Och ungdomar från den lokala skolan får lära sig hur man utför själva planteringen. Vid besöket i oktober fick vi vara med och hjälpa till när en klass tonårsgrabbar hade dagens planteringspass.

En av grundpelarna i miljöprojektet som stöds av Equmeniakyrkan är att befolkningen själva ska samarbeta med myndigheterna i att förbättra sin egen miljö. Att skaffa toalett är ett exempel på en aktuell satsning. I byn Karamba har man målet att varje familj ska ha sin egen toalett. Och det viktigaste, man har också fått motivation till att använda den. – Under tidigare år, berättar en representant för byn, då staten byggde toaletter åt befolkningen, gavs ingen information om varför och hur. Det hände att folk murade igen toa-hålet och använde lokalen till förråd istället. Nu vet man att det är hälsovådligt och ohygieniskt att utföra sina toa-bestyr i det fria. Och man är stolta över att visa upp några av de nybyggda toaletterna i byn.

Att nå ut till kvinnorna är, i Indien liksom i alla samhällen, en viktig nyckel för att utvecklingen ska slå rot och bli bestående. Därför uppmuntras till bildande av kvinnogrupper som ska stödja varandra för att avhjälpa olika problem i byn. Vi besökte en nystartad kvinnogrupp. Vi samlas i en av medlemmarnas hem, där vi sitter på golvet och dricker gott sött indiskt thé tillsammans. Gruppens ledare visar stolt registreringsbeviset från banken, där man öppnat ett konto för att kunna spara pengar för kommande behov. Det kostar 100 rupies, eller drygt 10 SEK per månad, att vara medlem i gruppen. Medlemsavgifterna sätts in på banken tills de behövs för ett ändamål som gruppen beslutar om tillsammans. Denna typ av ”självhjälpsgrupper” registreras även hos staten och kan därför få visst statsbidrag till sina aktiviteter.

Som besökare får jag en ”hindu-prick” i pannan som hederbevisning, en röd om jag är gift och en gul om jag har en svägerska! I Indien är majoriteten hinduer och projektet vänder sig till människor från alla sorters bakgrund. Bland personalen i den kristna organisationen CSS träffar jag både muslimer och hinduer.

Barbro Daelander

• Dela