Inför advent
Publicerat 30 november, 2012
Observera
Denna text publicerades första gången den 30 november, 2012. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Adventsbudskap handlar ofta om mörkret, makterna, kylan och ljuset som bryter in i det. Jesus som rider in på åsnan och utmanar makterna på ett oväntat sätt. Inte med pompa och ståt, inte som andra härskares storslagna intåg. På en åsna, va? Ett åsneföl.
Jaha.
Så tittar vi på. När Jesus rider in. Vi gläds åt de fantastiska sångerna, högtiden och glädjen. Vi börjar pynta våra hem och vi tänder ljus.
I tidningen Uppdraget, som nu förhoppningsvis har nått församlingar och medlemmar i Gemensam Framtid, svarar vi kyrkoledare att vi inte bara kan titta på när Sverigedemokraterna ökar i opinionssiffrorna, trots – eller tack vare (!?!) alla besvärande avslöjanden. En trovärdig kyrka måste gå hårt åt rasismen, påstår vi. Extra uppfodrande blir det när frågan om människovärdet lyfts fram (se ”Människovärdet och kyrkan” i Sändaren nr 48). För hur tar Jesu revolutionerande, befriande, upprättande och läkande budskap kropp i våra egna liv, i våra värderingar, i vårt språkbruk och i vårt handlande? Jesus nöjde sig ju inte med att människor tittade på. ”Följ mig! sa Jesus (Mark 1:17) och allt blev nytt.”
Lärjungarna löste den bundna åsnan. Och åsnan fick bära fredens Jesus. Den Jesus som vågade varje människas värdighet.
I adventstid får vi också be om att få lösas, från rädslan att utmana makten, stöta oss med beslutsfattare – opinionen, från rädslan att förstöra stämningen om man utmanar en rasistisk jargong, från trevligheten – om den bara omfamnar detsamma, gemenskapen vi redan har och inte kan riskera.
I adventstid får vi pröva en gång till vad det innebär i våra egna liv och församlingsgemenskaper att ta emot fredsbäraren som alltid värnade människovärdet. Varenda människa utan undantag.
För budskapet berättar om förvandlade liv, om en kärlek som kan läka, som kan lösa till ett liv i uppmärksamhet, mottagande och levt liv.
I Lilla Breviariet finns fem råd om att leva nära Gud i varje ögonblick, genom allt som händer och alla vi möter, ”helgelsens skönaste väg”. Det är där det behöver börja om vi inte bara ska titta på. Och det är ett befriande budskap. Där finns både rådet om att vi får förlita oss på att Gud söker oss och älskar oss, oändligt mer än vad vi söker och älskar Gud. Där finns också rådet om att vi får ära Gud genom goda ögon, rena tankar och villiga händer. Och där finns första rådet, början och slutet: ”Försök inte längre att med tanken förstå Gud. Gud kan du endast nå med din kärlek.”
Sofia Camnerin
