Internationella kvinnodagen i fastan

Det är en fantastiskt solig dag idag, en livet-har-kommit-tillbaka-dag. Så känns det.

Samtidigt har vi precis inlett fastan. Den tid på året då vi avstår på olika sätt, förbereder oss, solidariserar oss, söker djupare relationer med Gud och därmed med andra människor. Fastan inför påsk som är Jesu väg i våld, lidande, död och livets seger över våld, lidande och död.

Samtidigt är det internationella kvinnodagen idag – dagen då vi synliggör och minns – världens alla kvinnor. Generationer före oss, systrar med oss, små nyfödda flickor, barn, tweenisar, tonåringar, unga medelålders och gamla kvinnor. Det är en dag som har tillkommit för att den har behövts. Och den behövs fortfarande. Det är en dag av tacksamhet och protest. Tacksamhet över alla dessa människor, kamper, föregångare, ansikten, tjänster, kraft, engagemang och liv. Protest och kamp för alla dessa människor vars rättigheter och värdigheter kränks.

EUs rättighetsbyrå presenterade häromdagen en rapport som visar att våld mot kvinnor är omfattande runt om i hela Europa. Sverige hör till de värsta länderna, enligt en omfattande granskning utförd av EU:s rättighetsbyrå. 42 000 kvinnor har intervjuats personligen och svaret är att var tredje kvinna har någon gång utsatts för våld eller sexuellt övergrepp. Och det är bara i EU. Så vi får fortstätta att fira den här dagen så länge det behövs. Och vi får inte acceptera tillbakagångar när det gäller allvarliga saker som våldtäkter, trafficking och övergrepp, att vi flyttar oss på gråskalan, det sluttande-planet… normaliserar användandet av den andre för våra egna behov, när vi inte längre ser den andre som helig – en ikon, utan som idol.

Därför har vi i Equmeniakyrkan uppmärksammat den svarta torsdagen. Det är en rörelse som startade på 1980-talet i världens kyrkor för att protestera mot våld och utnyttjande av kvinnor och barn. Under Kyrkornas Världsråds generalförsamling i höstas i Busan, Sydkorea: ”Livets Gud led oss till rättvisa och fred”, uppmärksammades rörelsen igen. Vi hade svarta kläder de två torsdagar vi hann mötas under konferensen och vi lovade varandra, på golvet, att vi ska ta hem detta till våra kyrkor, uppmärksamma det.

Det är en dag i veckan av solidaritet och bön. Det är en dag i veckan av protest och kamp. Till dess att våldet mot kvinnor och barn upphör. Till dess varenda människa utan undantag får vara den värdiga, heliga, hela, okränkbara människa hon är.

Som människor och kristna är vi kallade till lärjungaskap. Att arbeta för världens förvandling är att i Jesu Kristi efterföljd låta kärlek och tro omvandlas till handling. I fastan finns en särskilt god möjlighet till omprövning. Så låt fastan få vara en tid för just det.

Livets Gud, led oss till rättvisa och fred. Amen.

• Dela