Radikaliteten behövs
Publicerat 8 mars, 2013
Observera
Denna text publicerades första gången den 8 mars, 2013. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
”Vi lever i en värld där kvinnor blir mördade, misshandlade och våldtagna. I alla länder, i alla kulturer genom historien. Redan som små flickor tvingas vi förhålla oss till möjligheten att vi kan bli våldtagna och att hota med något sådant blir därför väldigt effektivt”. Så säger författaren Maria Sveland i dagens Svenska Dagbladet.
Mitt i fastan och alla processer vi är inne i som kyrka – med release av nytt namnförslag, med insamling till pastorer och diakoner – så är det också internationella kvinnodagen.
Själv småstartade jag igår. Det var en samling i St Jacobs kyrka i Stockholm. Medverkade gjorde journalisterna Ami Lönnroth och Maria Schottenius, domprost Hans Ulfvebrand, teologen och pastorn Ulrika Svalfors och jag själv. Frågan för kvällen var: Kan man vara feminist och kristen? Radikal och kristen? Vi som medverkade var överens om detta, fast på olika sätt. Någon menade att frågan är lite ”lyxigt ställd”, kanske är den endast riktigt relevant för en akademisk vit medelklass…
Det håller jag inte med om. Inte minst alla våra samarbetskyrkor runt om i världen påminner oss om att kristen radikalitet och feminism (vill jag påstå) är en överlevnadsfråga. För det handlar om att ta hela livet på allvar och tro att Gud har skapat oss att leva värdigt; att vi ska bemötas med respekt och kärlek, att vi inte ska utsättas för våld och övergrepp, att vi inte ska hatas (eller näthatas), att vi ska kunna ge mat till våra barn, kunna uttrycka vår tro, leva i frihet att älska och glädjas samt ha rent vatten att dricka.
Det är inga lyxfrågor. Det ställdes frågor till panelen igår. ”På vilket sätt kan kyrkan göra skillnad i världen då? Varför är kyrkan så tyst?” Maria Schottenius kommenterade det med att marken på många sätt är beredd. ”Det är en slags väckelse på gång i Sverige”.
Jag tror att det är kyrkornas i Sveriges blyghet och gamla föreställningar om dubbla regementen – att kyrkan ska ägna sig åt ”andliga” (i snäv mening) frågor, föreställningar om att kyrkan är marginaliserad i kombination med att Sverige är så sekualiserat och kört… som fortfarande hindrar oss. Jag anser att vi som kyrkor bara ska förutsätta att vi behövs. Radikaliteten behövs. Helhetsperspektivet har vi redan i grunden – vår frälsare Jesus Kristus har redan gått vägen före oss och för oss. Så – nu när hatdebatten på nätet och mot kvinnor rasar som allra hetast – mitt i fastan– låt oss gå ut, berätta om och leva den kristna förvandlande, befriande och upprättande tron!
Sofia Camnerin
