Kanske inte regementen men ändå två…

Observera

Denna text publicerades första gången den 7 september, 2010. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Efter samtal med ett gött gäng ordföranden inom SMK-församlingar i väst funderar jag mycket på detta med två parallella spår. Lennart nämner nåt i den vägen i en kommentar till mitt förra blogg-inlägg.

Jag hör ibland att man saknar visionen för den nya kyrkan. Men den saknas inte, den finns. Tydlig och levande för väldigt många i vårt land och inte minst för dom som har arbetat med processen och oss som nu har nåden att finnas i den. Men det är lätt att man fastnar i den delen som handlar om att hitta de bästa och viktigaste ur våra tre traditioner och ta med sig detta in i ett nytt samfund. Det är viktigt och det är mest sådant som samtalen i tex remissverkstäder etc handlar om av den enkla anledningen att det är just det remissen mest handlar om.

Men ett annat spår som kanske ibland kommer bort, också i våra församlingar och egna sammanhang är det övergripande och större, det som är visionen. I GF-processen är det visonen som svarar på frågan varför vi gör detta, varför 1+1+1=massor! Visionen kan vi fundera på hur den skall uttryckas och det är nog så viktigt. Men visionen bär vi också var och en i våra hjärtan när vi gjort den till vår egen, när vi anat en framtid i Guds hand i vårt land.

Jag vill se en kyrka som är fri från allt som skymmer, som bjuder in och går ut, som bemyndigar människan ett möte och som är öppen och varm.
Den kommer inte bli som vi är vana vid, för den är inte bara till för oss. Det ’är inte vår kyrka utan det är Guds kyrka. Det är ett perspektiv som utmanar och sporrar!

Ikväll är du välkommen till Missionskyrkan i Ulricehamn – då möts vi där! Kl 19!

/L