Missionshistoria i skåpen på T8
Publicerat 15 mars, 2012
Observera
Denna text publicerades första gången den 15 mars, 2012. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Just nu pågår det arkivering för fullt här i huset på Tegnérgatan 8. Det är en blandning av vemod över att lämna huset och förväntan på det nya som fyller oss som jobbar här. Här och var står boklådor där man kan fynda gamla böcker. Själv hittade jag ett exemplar av ”Förbundskyrkan i Indien”, en bok skriven av missionär Lydia Svärd som beskriver hur kyrkan växte fram. Tänk att jag aldrig sett den, trots att jag jobbat med fokus på Indien i sju år nu! Den ska jag ta hem och läsa.
I mitt rum finns en vägg täckt av skåp som ofta imponerar besökare på T8. Det är 24 luckor fyllda av spännande missionshistoria. Igår stod jag på stege och plockade fram fynd efter fynd; en modell av kyrkan i Kingoyi (det finns fler modeller av andra missionshus här i skåpen också – säg till om ni är intresserade av dem), en broderad väggbonad i strå från Kongo, en handmålad bonad som tidigare missionärer fört med sig hem osv. Vår arkivarie Katarina och andra med expertkunskaper ska gå igenom allt och se vart det ska ta vägen.
Jag hittade också gamla register över alla som varit med och sponsrat indiska skolelever genom åren. Där finns flera indiska namn som jag känner igen och som tack vare stödet fått en utbildning och är med och tjänar sin kyrka på olika sätt. Det är först med lite tidsperspektiv som man kan se vilken långsiktig förändring ett utbildningsstöd ger. Det får mig att undra kring de barn och unga som idag får stöd från oss; Var kommer de att vara om sådär 20-30 år? Hur kommer kyrkan i Indien se ut då?
Den som lever får se. Och sköter vi vår arkivering rätt kanske man även då kan gå tillbaka och se vad som gjordes och förstå vad det lett till.
/Rut Eliasson, Asienhandläggare
