Namn en spegling?

Det samtalas en hel del om namn på det nya kyrkosamfundet nu. Det är bra. Någon större enighet kring något av styrelsens fem förslag finns inte – snarare verkar det som att en tämligen stor enighet råder kring att man vill ha ett annat namn, åtminstone i omröstningen hos Sändaren. Dock råder ingen större enighet kring vilket alternativt namn som skulle kunna vara möjligt. Jag känner igen mig i detta. Jag ser inte det självklara namnet jag heller, namnet som vi alla kan samlas kring och känna igenom oss i. Kanske för att det inte finns? Kanske för att jag (och kanske också du?) har så förtvivlat svårt att se runt hörnet och famna den framtid som väntar i det okända? Man vill gärna bära med sig det man känner igen. Jag hade också önskat bo på förklaringsberget men kallelsen är glasklar – vi skall vidare!

Namnet på samfundet vill vi skall spegla oss i våra kyrkor, säger vi. Frågan är om det är vad vi menar? Kanske menar vi att namnet skall spegla det vi drömmer om att vara? Ett namn på ett samfund – eller hela denna process för den delen – kommer inte förändra de faktum att det är i den lokala församlingen som evangelium levs ut och Kristus blir levandegjord för människor. Men ett namn kan hjälpa oss att se vårt uppdrag på ett nytt och tydligare sätt. Jag drömmer om ett nytt samfund som vågar spänna bågen och ser att ett namn kan hjälpa oss men att namnet inte ensamt kommer bära oss. Så namnet är viktigt – men inte det viktigaste.

Vi kommer i alla händelser behöva fylla ett namn med liv och innehåll, med verklighet och smak, med blod och bröd. Det ser jag fram emot.

/Lasse Svensson

• Dela