Närmare 40 än 37 ………och hur går det med millennium målen?

När jag idag här i Brazzaville bläddrat i min almanacka har jag just gjort den pinsamma upptäckten att jag glömt att skicka mitt blogginlägg på utsatt dag. Kära läsare jag ber om överseende, i torsdags var nämligen temperaturen hög uti kroppen, närmare 40 än 37 som vi sjunger så hurtfriskt i scout-sången. Denna upplevelse delar vi missionsarbetare här med den vanlige kongolesen lite nu och då och söker oss då till hälsocentralen för att ta ett blodprov som visar om vi åter igen dragit på oss malaria. Jo så var det och samtidigt var det flera månader sedan förra gången, ändå något att glädjas över! Lariam, malarone,doxyferm, myggnät över sängen, långbyxor och strumpor. Ändå hittar de blixtsnabba anophèlesmyggorna sitt mål och ger de avgörande sticken. Alla får det, de som inte skyddar sig och orättvist nog också de som skyddar sig. Sjukdomen heter paludisme, ibland säger man malaria, ett något missvisande uttryck som anspelar på dålig luft. För längesen trodde man att luften var särskilt otjänlig i tropiska områden och därför gav upphov till klimatfebrar. Min räddande ängel också denna gång var den lilla gula asken med 24 komprimer Couartem. Min arbetskamrat på andra sidan skrivbordet fick kinindropp förra veckan. Nu är han på benen, så även jag!
Gräv där du står har någon klok människa sagt! Det är därför min blogg denna vecka blir som den blir.
Från min just botade malaria är steget inte långt till en konferens jag var på den 11 februari här i Brazzaville. För den läsare som möjligen inte visste ligger WHOs regionkontor för Afrika här i en av Brazzavilles förorter. Ett betydande komplex av ståtliga byggnader, forskningslokaler, ett ovärderligt arkiv och ett betydelsefullt bibliotek. Toppmodern data- och kommunikationsutrustning och just nu, anläggningens stolthet ett sk SHOC-room (Strategic Health Operations Center), en ultra modern katastrofledningscentral med all tänkbar teknisk utrustning med plats för 8 operatörer som kan gripa in i händelserna med information och råd varhelst en krigshärd flammar upp eller ett sjukdomsutbrott rapporteras. Den guidade turen för diplomater och internationella biståndsorganisationer imponerade. Deltagarna fick också den senaste informationen från WHOs regionkontor om hur den Afrikanska regionen ligger till i förhållande till de av FN uppsatta millennium målen för hälsoområdet. Informationen levererades av WHOs regionaldirektör Dr Luis G. Samba. Millennium målen sattes upp av världens ledare i ett möte i FN år 2000 där man stolt antog utmaningen att minska världsfattigdomen till år 2015. Fattigdomen har många ansikten. Bristen på tillgång till hälsa är ett av dessa. Tre av millennium målen berör hälsosektorn, mål 4, att reducera barnadödligheten, mål 5, att stärka mödrars hälsa, mål 6, att bekämpa hiv/aids, malaria, tuberkulos och andra sjukdomar. I sitt anförande framhöll Dr Samba att framsteg har gjorts på flera områden och på många håll i Afrika när det gäller att nå millennium målen. Samtidigt påpekade han att oerhört mycket återstår att göra för att nå målen och fortsätter man i den takt som förändringar hittills ägt rum blir målen omöjliga att nå. Inom vissa områden har utvecklingen gått bakåt. Resultaten av malariabekämpningen är svårtolkade i den Afrikanska regionen. Statistiken över hur många som dör i malaria är bristfällig. Rapporteringen är inte komplett och ostandardiserad. Det blir därför svårt att dra riktiga slutsatser. Vi har nu fem år på oss att göra förändringar för att nå målen, säger Dr Samba. Vi står inför flera avgörande utmaningar men det måste också till politisk vilja inom ekonomi- och utvecklingspolitik för att prioritera stöd till hälsosektorn!
Efter en intressant dag tar jag bilen och rullar ut i verkligheten in mot Brazzaville igen. Jag åker genom kvarteren Makelekele och Bakongo. Det har regnat, smågatorna är fulla av vatten och lerig sörja. Myndigheterna missköter avloppen. Här frodas malariamyggornas larver. Här lever människorna. Här har de sina marknader. Här sitter de små barnen på marken. Jag ser en man som med spade i hand håller på att dika ut den stora vattenpölen som hotar att förvandla hans lilla bostad till en ö. Han vill inte vara omringad av malariamyggornas äggläggningsplats. Regiondirektören talade om att det behövdes politisk vilja för att göra förändringar. Visst, jag håller med! Jag konstaterar också att det är svårt att omsätta de höga idealen och målsättningarna i praktisk handling. Det är långt från konferenssalarna till fattiga människors verklighet. Det behövs mycket verkstad. Men däri ligger utmaningen, vår ständiga utmaning!
Peter Wärnelid, Regionssekreterare för Afrika

• Dela