Om arbetet bland amerikanska krigsvägrare på 1960- och 1970-talen

1971 beslutade Svenska ekumeniska nämnden om att ekonomiskt ansvara för en prästtjänst som skulle arbeta bland de amerikanska krigsvägrare som då fanns i Sverige. Pastor Barry L Winningham fick anställning. Sedan 1967 hade det då i Sverige kommit omkring 600 amerikaner, som vägrat att göra militärtjänstgöring i det då pågående Vietnamkriget. Det handlade om unga män i tjugoårsåldern, som sällan hade hunnit med vare sig slutförda studier eller yrkesutbildning. De hade såsom desertörer inga möjligheter  att återvända till sitt hemland, där de sågs som brottslingar. I ett ekumeniskt nätverk inledde därför ett arbete med de mötesplatser och samarbete med de centers som fanns i Malmö och Stockholm. Kontakter fanns även med liknande nätverk i andra länder; i  Canada fanns det omkring 40 000 amerikanska krigsvägrare vid den här tiden. Det gällde att samla in pengar snabbt, för att omgående få till aktiviteter, mötesplatser och stödjande verksamheter. KFUM-KFUK kom här att ta stort ansvar i sitt ”American Exile Project” under åren 1970-1978. Missionsförbundet bidrog framförallt med administrativt ansvar genom dess socialsekreterare Gösta Wärnbäck. Behov fanns av enskild själavård och rådgivning, diakonalt arbete, ett fåtal amerikanska krigsvägrare som fanns i svenska fängelser eller hade hamnat på sjukhus behövde få besök och stöd. Men det fanns även behov av opinionsbildning och kontakter mellan olika samfund i Sverige. National council of Churches i USA stödde arbetet och bidrog en hel del ekonomiskt till verksamheten.

1972 förekom träffar på SMU-gården i Immanuelskyrkan i Stockholm under rubriken ”Alternative Stomach”, som var träffar med mat och umgänge. Winningham hade då slutat, och Robert Argendo kom att verka som kurator och en pastor i Internationella församlingen i Stockholm kom att anlitas för själavård.

2 egna organisationer fanns för de amerikanska krigsvägrarna,  The American Deserter Committee ADC samt The Center. ADC var det politiska organet för krigsvägrarna och agerade inte minst för att stödja krigsvägrarna i att få politisk asyl i Sverige men även för att arbeta aktivt att få fler amerikanska soldater att desertera. The Center grundades 1970 och var helt opolitisk utan snarare ett hjälpcenter för att hjälpa till med bostad, jobb och fritidsaktiviteter. Det framgår i de dokument jag har funnit i Missionskyrkans arkiv att det rådde en hel del konflikter i ADC.

Som ni ser är det bara fragmentariska uppgifter som jag lyckats få fram ur arkiven i Missionskyrkan. Det skall även finnas någon arkivvolym i KFUM-KFUK riksförbunds arkiv. Men på Arbetarrörelsens arkiv finns mer att hämta: I Jim Walchs desertörssamling en klipp-, tidskrifts- och litteratursamling för framför allt åren 1968-1971. De amerikanska krigsvägrarna var en ny flyktinggrupp vid den här tiden, men kom att följas av amerikanska krigsvägrare under 1980-talets Iran- och Irakkrig. 1997 kom utlänningslagen  att ändras och krigsvägran togs bort som skäl för att få asyl i Sverige.

Jag har inte funnit att Ekumeniska nämnden eller för den delen Missionsförbundet hade liknande engagemang för amerikanska desertörer på 1980-talet. Jag hoppas att Gösta Wärnbäcks sparade pärmar nu, liksom det här blogginlägget, kan göra någon nyfiken och att de amerikanska desertörerna öden kan uppmärksammas.Vilka kunde återvända, vilka benådades ?Vem blev kvar i Sverige eller reste vidare? Hur gick det att få utbildning, jobb, familj i ett nytt land? Hur bemöttes desertörerna av svenska myndigheter? 

Forska vidare: Handlingar rörande amerikanska krigsvägrare, volym F11d:3 i Svenska missionskyrkans huvudarkiv, återfinns på Riksarkivet i Arninge.

Katarina Thurell

arkivarie

Equmeniakyrkan

 

 

• Dela