Ömsesidig tillsyn
Publicerat 30 november, 2010
Observera
Denna text publicerades första gången den 30 november, 2010. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
En av de tydliga skiljelinjerna bland remissvaren handlar om det man kanske kan kalla kyrkosyn. Eller synen på det lokala eller det gemensamma. Eller synen på kyrklig tradition eller folkrörelsetradition. Eller synen på det lokala och det gemensamma. Mest ställs troligen frågan på sin spets i reaktioner på remissens idé om ömsesidig tillsyn som en del i det ömsesidiga beroendet.
Ofta tycker jag mig ana att församlingar i remissvaren jämför texten i remissen med den praxis man ser idag och inte med den idag för den lokala församlingen rådande konstitutionen/kyrkoordningen/församlingsordningen. Jag tror att vi blir lite oroade av att det är nytt och skrivs med delvis nya ord – men jag tror vi står närmre varandra än vi anar. Inom Missionskyrkan finns tillsyn med som en given del av tex distriktsföreståndarnas uppdrag. På samma sätt är det inom Metodistkyrkan utan att i alla fall jag någonsin känt mig övervakad eller kontrollerad av distriktsföreståndare eller biskop i någon negativ betydelse. Också inom Baptistsamfundet finns tillsynen som en naturlig del (http://baptist1861.blogspot.com/2010/11/tillsyn-i-remissen-och-hos-jg-oncken.html). Men det vi tillsammans behöver göra är att finna ord beskriver detta gemensamma arv och denna – som jag tror – gemensamma upplevelse av ”tillsyn” i praktiken.
I remissvarsgruppen brottades vi igår med just denna fråga. Färdiga blev vi inte riktigt. Men vi ser en gemensam grund och ett tämligen gemensamt bruk. Vi ser också att detta är en ny sorts kyrkostruktur som vi skapar i Sverige (och kanske i världen?) där vi talar om detta ömsesidiga beroende. Att vi hänger ihop men också finns i en tydlig självständighet. För att hitta en text som vi kan samlas kring krävs en tillit och en förtröstan kring att vi delar samma längtan. Och i det läge vårt land och kristenheten befinner sig i behöver vi se till likheter och enhet. Men vi bygger ingen åsiktsgemenskap – vi bygger mer och större än så.
/Lasse
