Vår samarbetskyrka i Indien, Hindustani Covenant Church, har sedan 70-talet bistått byar i och omkring Solapur med vattenförsörjning. Detta är ett område som ofta drabbas av torka och där många människor lever under fattigdomsgränsen. Genom åren har HCC gått från att primärt förse byar med brunnar till att på senare år stötta med jordbruksutveckling och hjälp att organisera sig.

Jag har nu haft förmånen att följa utvecklingen under nio år och fick häromveckan möjligheten att återbesöka ett av områdena. Senast förra året blev det svår torka och många fick sina skördar förstörda. Jag var spänd på att se om man kunde se någon långsiktig förändring efter HCCs insater.

En av byarna vi besökte heter Narotewadi och består av ca 2000 innevånare. Byn fick kontakt med HCC för första gången 2006 då vi genomförde ett treårsprojekt med fokus på byutveckling. Det första jag slogs av nu när jag kom på besök var hur prydligt allt såg ut i byn; den gemensamma samlingslokalen var nybyggd och välutrustad, vägarna var nycementerade och många – framförallt kvinnor – hade samlats för att berätta för oss vad som hänt i byn senaste åren.

Byns ledare, som var i 30-årsåldern, berättade att han utsetts till HCCs lokala volontär när de kom 2006 och via projektet hade han fått utbildning i organisering och hur man driver utveckling. För två år sedan valde byn att satsa på honom och några andra yngre i byn och de utgjorde nu byrådet. Stolt berättade de vad man hittills åstadkommit och man visade upp flera diplom som myndigheterna delat ut som bevis på byns engagemang (”miljövänlig by”, ”konfliktfri by” m.fl.). Både samlingslokalen och vägarna, visade det sig, hade finansierats av myndigheterna efter påtryckningar från byrådet. Man hade också sett till att alla hushåll i byn fått egen toalett och att jordbruksransoner kom de människor till del som behövde det. Kvinnorna i byn träffades fortfarande varje månad i sina så kallade självhjälpsgrupper som HCC startat och via dem hade man lyckats starta mikroföretag såsom getuppfödning och mjölkproduktion. Kvinnogrupperna var också mycket aktiva i byns förändringsarbete och såg bland annat till att ordna allmänna städdagar emellanåt.

Det jag främst bär med mig från mötet med dessa människor är den stolthet de utstrålade. Den här utvecklingen hade de själva drivit fram. Vi hade bara visat dem hur man kunde organisera sig och vilken hjälp som fanns att få, men de hade själva fått stå för arbetet. Det är så vi vill jobba med utveckling – att ge människor förmågan att själva leda sin utveckling. Det är vad vi kallar empowerment.

De kommande åren hoppas byborna i Narotewadi att vi kan gå brevid dem ett stycke till – för att hjälpa dem att ta nästa steg. Jag ser med spänning fram emot vad det arbetet kommer att leda till.

• Dela