På resa i bergen i nordvästra Thailand

Jag är på resa med ett av de projekt som Equmeniakyrkan stöder, med hjälp av medel från Svenska Missionsrådet/Sida. Det handlar om byutveckling på olika områden. Färden går uppe i bergen, ett 20-tal mil väster om Chiang Mai, på smala jordvägar utmed bergssluttningarna. Vissa av sluttningarna är lummiga medan andra är avskalade, brända. Odlingssäsongen börjar nu och att bränna marken är det traditionella sättet som bergsfolken använt i århundraden för att odla på. Skillnaden mellan då och nu är dock att då fanns tillräckligt med mark att tillgå så bönderna kunde rotera mellan åkrarna. Nu är tillgången på mark mer begränsad, bl.a. eftersom staten beslutat att vissa områden ska vara reservat. Markfrågan är över huvud taget ett stort problem för bönderna, och konkurrens råder ofta om de begränsade ytorna.

En av de saker som just detta projekt har jobbat mycket med är därför att dela in marken i olika zoner. Byborna beslutar gemensamt om vilka områden i byns närhet som ska vara skog, vilka som får odlas på, vilka som får bebyggas osv. På så sätt är det tydligt för alla var de kan odla, konflikter kan undvikas och viktiga naturområden och vattentäkter kan bevaras. En stor karta är uppsatt mitt i byn, där de olika zonerna syns. Detta görs i samarbete med lokala myndigheter, så det inte ska råda någon  oklarhet om vad som gäller.

I byn Mae Bekhee möter jag Lui Paw, som är kassör i den kooperativa butik som startats genom projektet. Hon berättar att hon först inte trodde kooperativet var något för henne, eftersom hon inte är från byn från början och hon inte trodde hon hade något att bidra med. Men så började hon ändå gå på mötena, och andra i gruppen såg att hon hade sinne för ekonomi och administration. Så när hon blev föreslagen som kassör tackade hon ja. Och nu sitter hon längst fram i salen där vi möts, och ställer frågor till mig om Sverige.

Jag tar farväl av Lui Paw och de andra i gruppen i Mae Bekhee, och vi åker vidare mot nästa by.

• Dela