Vi möttes av en varm vind och vänliga ansikten vår första vecka i Kongo Brazzaville. Vi har njutit av färsk papaya och söta bananer till frukost och fascinerats över djurlivet med randiga ödlor, färgglada fåglar och fladdermöss. Vi har knappt haft någon el sedan vi kom till följd av problem vid den stora kraftdammen som förser landet med el. Nu har vi dock ordnat så att vi har gas och kan laga mat.
Vi känner en sorg över den synbara fattigdomen och över att det verkar vara svårt att få tag på kongolesiska varor. Vi fick veta att det är mycket billigare att köpa fryst kyckling och fisk som importerats än att köpa kongolesiska produkter. Att rikare länder och multinationella företag dumpar sitt överskott i länder som Kongo är ett alltför vanligt sätt att slå ut den inhemska marknaden och skapa beroende av varor utifrån. Detta har hänt i stora delar av världen vad gäller exempelvis textilindustri, mejeriproduktion och liknande.
Jag skrev en insändare precis innan jag reste och den handlar om att vi ska låta kärleken till våra medmänniskor styra våra val. Jag tänker att det är vad Jesus vill säga oss även i texterna för söndagen den här veckan. Evangelietexten från Matteusevangeliet 18:7-10 handlar om att Jesus säger att vi ska se upp med sådant som tar oss bort från kärlekens väg och att vi särskilt ska värna om barnen. Jag tänker att det kan innebära att motverka orättvisa strukturer som ökar barns utsatthet. I vårt dagliga liv kan det handla exempelvis om att inte investera våra pensionspengar i företag som upprätthåller dessa strukturer och att handla rättvisemärkta produkter. Detta medför troligtvis att vi får lägre avkastning och högre kostnader, men det är detta Jesus uppmanar oss till. Jag är stolt över att arbeta för Equmeniakyrkan vars vision är att se till hela människan i hela vår värld.
Thomas återkommer nästa vecka med fler glimtar från vårt liv i Kongo. Förhoppningsvis har vi då kommit i gång mer med arbete och studier.
Varma hälsningar
Pernilla Franklin
