Rapport från en del av Guds rike

Söndagsmorgon och jag svänger upp för backen och parkerar. Undrar vad jag ska möta för människor och sammanhang denna gång. Hinner knappt innanför dörren förrän en ett helt gäng med människor hälsat på mig. Aktivitet överallt. Några står i köket och andra förbereder i kyrksalen. Man pratar med varann och det fixas in i det sista. Så hälsas vi alla välkomna till Gudstjänst. Vi sjunger. Sången är stark och innerlig och leds från både orgel och piano.
Några barn som ser ut att komma från olika delar av världen deltar i barnens stund och strax får jag predika. Blickarna är öppna, man tycks lyssna aktivt.
När vi delar nattvarden med varandra känner jag mig lycklig över att få räcka för mig okända människor brödet. En ny medlem hälsas och denne man vill också själv uttrycka sin glädje över hur han kommit hem i denna församling.

Sen är det kyrkkaffe, där det också är febril aktivitet, nya svenskar ska introduceras och man försöker förstå och tolka varandra. Veckans språkcafe förbereds och en äldre man berättar ivrigt och stolt för mig om hur man är med i (ja, faktiskt initiativtagare till) kommunens satsning på kamratstödjare i skolan.

Vi far, styrelse och pastor med respektive, och jag för att inta en härlig lunch på Heidenstams födelsegård i Olshammar. Maten är förträfflig (tack!). Vi tar kaffet och tårtbiten med upp till Heidenstams övre sal, där sätter vi oss runt ett stort bord och berättar för varandra. En efter en presenterar sig och berättar om sin uppgift i församlingen och i vardagslivet. Någon är scoutledare och har funderingar kring det, någon annan har varit ordförande i många år och ser glad och förtjust över sitt uppdrag. Alla har gåvor, uppgifter i gemenskapen och i samhället. Utmaningarna är många. Idag blev man 67 medlemmar. En församling som fungerar.
När vi gått laget runt blir det tyst – ja, bara några sekunder. Men tillräckligt länge för att det ska kännas att det går som ett svep av Guds närvaro genom rummet.

• Dela