Equmeniakyrkans seminarier i Almedalen

Här publicera vi referat från seminarierna som vi arrangerar under Almedalsveckan 2015. Vi som skriver är Inga Johansson, Görel Byström Janarv och Malin Emmoth.

 

Alla är inte delaktiga – hur samlar vi krafter för en inkluderande demokrati?

Klubb Existens

Kvällens gäst: Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism

Britta Hermansson, samtalspartner

Musik Magnus Helmner band

 

Vårdklockan var fullsatt och musikerna hade värmt upp när Mona Sahlin äntrade scenen i Vårdklockans kyrka en fantastisk sommarkväll med fönstrena på vid gavel och skratt och sorl utanför.

Mona Sahlin startade med att berätta om ett besök i Ludvika där bl a Per Öberg i Svenska motståndsrörelsen i Ludvika – nyligen tagit sig in i kommunfullmäktige. Och där han kommer klädd i svart skjorta i följe av ett tiotal personer. Plötsligt blev det öppna mötet i Ludvika en plats med tydlig närvaro av nazister.

Mona Sahlin andra berättelse handlade om Sahila, en mamma som nyligen förlorat sin son, som utan att hon visste om det åkt till Syrien för att kriga.

Exemplen valde hon för att de pekar på något som brustit i det svenska samhällskontraktet.

– Demokratin i Sverige är lite trasig, sa hon.

– Vi måste bli påminda om att demokratin inte är så självklar som vi tror. Glöm inte att mammor ofta är första utposten mot extremism!

– Att på många olika vis bekämpa extremism är en angelägenhet för alla!En sak jag vill göra är att skapa en hotline dit mammor kan ringa. På olika språk.

Hur bryter vi den här tystnaden? frågade Britta och Mona berättade bl a om sitt eget liv – om att leva hotad och förföljd – och få rådet att vara tyst, ligga lågt.

– Men vänner, ingen tystnad i världen har störtat en diktator!

– Vi måste göra ordet demokrati spännande. Jag är mormor nu till bl a Tyra, 4 år. Min mormor hette också Tyra.

När Monas mormor röstade första gången var det när Sverige fick demokrati. Så nyss var det alltså.

Var vill du se kyrkan? frågade Britta.

– Jag vill se kyrkan tillsammans med andra religioner slåss för religionsfrihet att förena rätten till religion, rätten från religion och rätten till demokrati och att vara den man är.

Mona Sahlin höll också ett nattord efter att Magnus Helmners band spelat. Det var absolut knäpptyst när hon läste ur en Håkan Hellström-sång.

Här har du texten:

Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt
När jag fallit tungt
På ditt minnes skrothög
Hitta mig när som helst
På samma gator som Cederhök

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar

Fortsätt när de lynchat sista hoppet
Fortsätt när allt du levt för räknats ut som ett skämt
Där under träden, bakom stängslet
Finns en stig för dig, fortsätt
När du blir gammal
Och när du somnar
Med det sista de sa i din dörr
”Håkan, du var bättre förr”

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Säg det, säg det, säg det igen

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

 

Varför mår tjejer så dåligt? –  och hur vi kan bidra till psykisk hälsa genom livet.

Medverkande:
Lotta Zetterqvist, verksamhetschef, Tjejzonen
Ing-Marie Wieselgren, regeringens psykiatrisamordnare
Cajsa Tengbladh, författare och föreläsare
Tove Janarv, läkare, forskare
Linnea Lidskog, barn- och ungdomskoordinator Equmenia.

Moderator: Görel Byström Janarv, kommunikatör, Equmeniakyrkan
Cajsa Tengbladh inledde seminariet med att berätta om sin egen resa, hur hon själv drabbades av psykisk ohälsa och de verktyg hon hittade för att själv kunna hantera sina problem. För henne blev de kreativa uttrycken och dansen viktiga och hon menade att vårt samhälle behöver uppvärdera kreativiteten och erbjuda en mångfald av kreativa uttryckssätt och språk som verktyg för att uttrycka känslor. Alla vill eller kan inte prata med någon men behöver få möjlighet att uttrycka sig och få utlopp för de känslor man har inom sig. Hon poängterade också vikten av goda relationer och ärlighet.

Ing-Marie Wieselgren höll med Cajsa och poängterade att det i dagens samhälle handlar om att vara stark i knoppen, inte i kroppen. Vi tar oss inte tid för återhämtning, vi har mobilerna igång hela tiden och förväntas själva vara igång ständigt, vara tillgängliga 24/7 och ha tusen bollar i luften både socialt och i arbetslivet. För många blir det en enorm stress och likaså blir alla möjligheter vårt informationssamhälle ger en stress, att ta till vara på alla chanser och möjligheter som ges. Samtidigt finns det de som inte får tillgång till de här möjligheterna vilket också blir en stress. Vi pratar om att samhället ska vara tillåtande och inte ställa krav men det är ju motsatsen som ständigt signaleras, vilket särskilt drabbar de ”duktiga flickorna” som finns i alla sammanhang och samhällsskikt.

Linnea Lidskog lyfte fram kyrkans roll som en plats där alla får plats, oavsett hur man mår, en plats där man får komma som man är, där man får gemenskap och omsorg oavsett vem man är. Linnea menade att om inte kyrkan ger nycklar att hantera livets svåra frågor, vem ska då göra det. Hälsa handlar om så mycket mer än det fysiska, vi har andlig hälsa, social hälsa, psykiskhälsa med mera och vi måste se hela spektrat. Tove Janarv höll med Linnea om att vi måste se alla dimensioner av hälsa och ansåg att just hälsa måste bli ett vidare begrepp i t.ex. skolundervisningen. Hon föreslog att den psykiska hälsan ska inkluderas i skolämnet idrott och hälsa och att elever redan i skolan får verktyg för sitt psykiska välmående och att möta livets med och motgångar.

Linnea Lidskog framhöll också att skolans samarbete med ideell sektor kan vara väldigt bra och av egen erfarenhet hade hon upplevt att hon som kamratstödjare hade fått bli en länk till föräldrar och myndigheter. Som ideell var hon inget hot vilket gav eleverna en trygghet att våga öppna sig. Ing-Marie Wieselgren sa skämtsamt att hon ville bomba dagens skola då den i sig är ett problem. Med sin stela form och organisation har inte dagens skola möjlighet att möta människor på de olika sätt som passar olika individer och system gör att många systematiskt misslyckas med mötet vilket bidrar till den psykiska ohälsan. Skolan ska lyfta människor, hjälpa dem att lyckas, inte att misslyckas och hamna på efterkälken redan i livets början. Cajsa Tengbladh höll med och tryckte på att skolan måste ta och bredda sin undervisning från att vara problemfokuserad till att bli lösningsinriktad. Istället för temadagar om vad mobbing är bör skolan undervisa om hur man bygger och vårdar goda relationer.

Lotta Zetterqvist menade att utöver skolan har vuxna ett särskilt ansvar. Då barn gör som vuxna gör och inte som de säger måste de vuxna agera som de vill att barnen ska agera, till exempel inte klaga på sig själva, prata illa om andra eller vara elaka. Vuxna behöver vara goda förbilder. Det är också viktigt att vi tar oss tid att lyssna, våra unga tjejer behöver någon som lyssnar. Lotta Zetterqvists organisation ”Tjejzonen” utbildar storasystrar som finns till för att lyssna på yngre tjejer men idag räcker inte storasystrarna till alla som önskar samtal. Moderator Görel Byström Janarv föreslog då att kyrkan skulle kunna gå in med storasystrar vilket möttes av applåder.

Linnea Lidskog framhöll att kyrkan ska vara just en sån plats där människor lyssnar, ser och finns där och berättade att Equmenias vill vara en plats där barn och unga får verktyg till att möta livet, att brottas med existentiella frågor och på olika sätt få utlopp för känslor och tankar. Cajsa Tengbladh berättade att kyrkan varit väldigt viktig för henne när hon mått dåligt i livet, då kyrkan varit en varm och trygg plats, där man fick vara den man var och utvecklas i en öppen gemenskap.

Ing-Marie Wiselgren och Lotta Zetterqvist lyfte även fram internet som ett viktigt verktyg och en mötesplats för samtal men även enklare former av självhjälp och vård såsom minkompass.se. Staten måste dock finnas på nätet och backa upp ge hjälp när det krävs större insatser och där har vår regering ett ansvar att hitta nya vägar för att snabbt möta de som behöver mer hjälp. BUP måste vara tillgängliga, tidigt i livet och tidigt i processen med en högnivå vård. Att möta unga med den hjälp tidigare i livet, hjälper dem till ett bättre liv framöver.

Lotta Zetterqvist betonade att mötet på nätet också ger barnen makt. De kan gå, logga ut när de vill. De äger makten på nätet, hos en kurator har terapeuten makten och det är svårare att resa sig att gå. Tove Janarv, själv psykiater, menade att samspelet mellan vården och civilsamhället är viktigt och att vi alla behövs och kan bidra, tillsammans kan vi hjälpa varandra och det hjälper också oss själva.

 

 

Hur motverkar vi könsbaserat våld i Sverige och världen?

Karin Alfredsson, dagens samtalsledare, inledde seminariet med att konstatera att en av tre kvinnor världen över utsätts för fysiskt, sexuellt eller annan typ av våld under sin livstid. Karin är journalist och har bland annat jobbat med projektet  ”Cause of death: Woman”, en journalistisk granskning av våld mot kvinnor, en undersökning i 10 länder.  Könsbaserat våld är en av de mest utbredda kränkningarna av mänskliga rättigheterna i världen är samtidigt den typ av brott som utreds minst.

Equmeniakyrkan och flera andra kyrkor driver en kampanj Thursdays in Black, en protest mot våldet – som består i att varje torsdag året runt klä sig i svart och bära en kampanjknapp – en solidaritetshandling med alla kvinnor, men också män, som drabbas av våld och våldtäkt. Alla dessa kampanjer mot våld, gör det någon skillnad, undrar Karin Alfredsson? Karin Wiborn, generalsekreterare SKR, menar att kampanjen bidrar till att vi i kyrkor och församlingar pratar syn på kvinnor och män och får igång samtal om sexualitet. Kvinnans rätt till sin kropp har vi inte pratat om historiskt. Könsbaserat våld är en jämställdhetsfråga och även en maktfråga. De patriarkala strukturerna tar långtid att förändra.

RFSU finns i 170 länder berättar Kristina Ljungros, förbundsordförande RFSU. 200 miljoner människor får inte tillgång till preventivmedel och sexualundervisning. Det är oerhört viktigt att få kunskap i dessa frågor och få makt över sin egen kropp. Genom projektet ”Young men as Equal partners” – Unga män, hur är jag en just partner har visat att mer jämställdhet leder till mer inkomster i familjen, kvinnan får jobb.

Erik Lysén, Internationell chef, Svenska kyrkan, menar att det i utvecklingsarbete i andra länder är viktigt att ha kunskap om det religiösa landskapet, då kyrkan och dess ledare har stor kraft i dessa länder. Viktigt för alla aktörer att känna till detta. Svenska kyrkan jobbar lokalt men också genom nätverk i Kyrkans Världsråd och att moteverka könsbaserat våld är den viktigaste utvecklingsfrågan.

Pernilla Stålhammar, riksdagsledamot (MP) gav exempel från sin egen erfarenhet av våld i nära relationer, men pekade också på det våld som pågår i krigssituationer mot kvinnor, nu i Mellanöstern och Nordafrika. Lyfte fram  Resolution 1325  om kvinnors rättigheter och menade vi behöver stärka kvinnors makt, tex jobba med äganderätt till mark  för kvinnor.

 

Nationalismen, kyrkan och samhället

Medverkande:
Marie Demker, professor statskunskap
Sofia Walan, generalsekreterare Kristna fredsrörelsen
Lasse Svensson, kyrkoledare Equmeniakyrkan
Moderator: Dan-Erik Sahlberg, programchef Sigtunastiftelsen

– Vi måste sluta vara så ängsliga i kyrkan, kliva ut ur vår komfortzon och ingå nya allianser, sa Marie Demker, professor i statskunskap och flitig Almedalsmedverkande i Vårdklockans kyrka idag.

Hon var en av de medverkande vid seminariet om ”Nationalismen, kyrkan och samhället”.

Kyrkoledare Lasse Svensson var inne på samma linje och menade att församlingars arbete med nysvenskar, EU-migranter och projekt som handlar om läxhjälp och integration är en viktig fråga om trovärdighet – och att för många församlingar har den resan just börjat, och för en del är den lång.

Men runt 100 församlingar har redan idag ett imponerande sådant arbete.

– Jag blir frustrerad som en femtonåring ibland och tycker att kyrkan är så trög och önskar höra mer av den profetiska rösten i samhället, sa Sofia Walan från Kristna fredsrörelsen.

Marie Demker hann fyra av några riktigt intressanta fakta kring vad vi idag vet om kristna väljare, bland annat att kristna i Europa, vare sig de är katoliker eller protestanter är mer konservativa än genomsnittseuropén.

Kyrkan – inte ens i Sverige – är immun mot främlingsfientlighet och hon gjorde också en prognos över KDs strategi framöver som hon menade kommer ta röster från SD i med sin nya mer värdekonservativa ledning. – I Sverige finns nu bara två konservativa partier och de är KD och SD, sa hon.

– Samtidigt som det finns en trend idag för mer auktoritära traditionella värderingar å ena sidan – finns det å den andra en ny ”grön” pol som växer i styrka, vid sidan om gamla vänster-höger-kategorier, sa Marie Demker och skyndade iväg till en direktsänd intervju med SVT om KD.

Lasse Svensson hann dock påminna om att det här seminariet, som hållits tidigare på THS, Teologiska högskolan i Stockholm,  och resulterat i en (läsvärd!) skrift, till hösten kommer att få ny aktualitet i många församlingar med ett studiematerial som Bilda varit med att ta fram.

– Jag tror det behövs ett rejält bibelstudium om var vi står som kristna när det gäller nationalism och migration, avslutade han.

 

 

Klimatförändringarna – bortom politisk retorik

Medverkande:
Billy Larsson, psykolog
Matilda Ernkrans (S), ordförande riksdagens Miljö- och jordbruksutskott
Bo Forsberg, generalsekreterare Diakonia
Kerstin Lundgren, (C), utrikespolitisk talesperson
Johanna Sandahl, ordförande Svenska Naturskyddsföreningen

På måndagen under Almedalsveckan startade Equmeniakyrkan sitt späckade program. Först ut var lanseringen av Kyrkornas globala veckas tema – Jord att leva på. Med skönsång av Amnestykören och en betraktelse av Karin Wiborn, Sveriges kristna råds ordförande, sattes stämningen för dagen, som var en heldag om klimatet.

Efter lanseringen var det dags för veckans första seminarium ” Klimatförändringarna – bortom politisk retorik” som modererades av Lennart Renöfält, regional kyrkoledare i Equmeniakyrkan. Det rådde en hoppfull stämning över seminariet trots att det avhandlade en av vår tids svåraste frågor och även om inte paneldeltagarna inte höll med varandra fullt ut var de ändå ense om att hoppet och framtidstron är det viktigaste när vi tar oss an klimatfrågan.

Bo Forsberg och Johanna Sandahl poängterade att klimatfrågan är något vi bara kan lösa gemensamt, där vi tillsammans måste hitta en väg framåt och ta ansvar för den här jorden och berättade om olika engagerade grupper och deras arbete. De tryckte också på att vi måste vara modiga då tiden håller på att rinna ut och uppmanade de båda politiska företrädarna, Kerstin Lundgren och Matilda Ernkrans till att göra mer och fatta de viktiga beslut som krävs för att vi ska kunna bromsa klimatförändringarna.

Matilda Ernkrans pratade även hon om vikten av engagemang och höll med Bo Forsberg om att det går att göra mer på politisk nivå. Hon framhöll att opinionen spelar en viktig roll för hur och på vilken nivå politiker lyfter olika frågor och förklarade att ju mer engagemang hos opinionen, desto lättare för politikerna att våga ta beslut. En stark opinion går inte att negligera och Matilda bad publiken att fortsätta tjata på henne att hon måste göra mer i klimatfrågan, något Bo Forsberg lovade att göra.

Bo menade själv att det är bara fantasin som sätter gränser för vad vi kan göra och Kerstin Lundberg framhöll att det är viktigt att vi agerar på alla nivåer i samhället; i näringslivet, individuellt som privatpersoner, i våra föreningar och religiösa organisationer och på politisk nivå. Bo Forsberg påpekade att då det är politikerna som sitter på makten är det dock viktigast att de fattar de svåra besluten, besluten som är nödvändiga att fatta för våra framtida generationer, för klimatet och för våra bröder och systrar i Syd.

Billy Larsson pratade om klimatförändringarna ur ett psykologiskt perspektiv och menade att just rättviseaspekten av klimatförändringarna är ett sätt för oss människor att enklare ta till oss och förstå problemen. Många uppfattar klimatförändringarna som ett abstrakt hot vilket är svårt att koppla känslomässigt till men om vi fokuserar på rättviseaspekten, globalt, mot andra levande varelser på vår jord och mot kommande generationer är det lättare att agera. Billy menade också att hoppet kan bli förrädiskt om vi bara hoppas och inte agerar. Vi måste erkänna att vi är i kris och vara villiga att agera för att komma ur krisen och där är hoppet en viktig vän, ett hopp om att vår kamp kan ge förändring.

Religiösa organisationers roll lyftes också fram, bland annat påvens senaste encyklika som handlade om miljön och alla paneldeltagare menade att det både är viktigt och nödvändigt att religiösa organisationer tar sitt ansvar och att religionen inte får bli ett verktyg för att förneka klimatförändringana.

Vad gällde det stundande klimatavtalet som fattas i Paris i november framhöll Kerstin Lundberg att det är viktigt att vi får ett klimatavtal som alla kan ställa sig bakom men flera av de andra paneldeltagarna var skeptiska till vilka resultat som kommer att komma av klimatavtalet och menade att vi inte ska sätta alltför stort hopp till det.

• Dela